Förslaget om sociala krav vid offentlig upphandling innebär inte krav på kollektivavtal. Däremot utesluts företag som pressar sina priser på bekostnad av personalens villkor, skriver Sofia Råsmar, jurist, TCO, i en replik.
»Krav enligt kollektivavtal strider mot den svenska modellen«, skriver riksdagsledamoten Maria Malmer Stenergard (M) i ett debattinlägg i Dagens Arena.
Vi på TCO vill gärna göra ett par förtydliganden om vad det i praktiken skulle innebära att ställa krav avseende de anställdas löner och arbetsvillkor vid offentlig upphandling.
Det grundläggande problemet är att det i dag inte finns något som förhindrar att leverantörer vinner upphandlingar genom att erbjuda ett lägre pris som bygger på att leverantörens personal har sämre löner och arbetsvillkor än andra i branschen.
Vinnarna i dagens system är dels företag som betalar lägre löner än andra och som underlåter att försäkra sina anställda, dels utländska företag som utstationerar arbetstagare till Sverige och betalar löner på hemlandets nivå, inte den nivå som är den gängse i Sverige. Förlorarna är den majoritet företag, stora som små, som följer normerna på den svenska arbetsmarknaden.
I början av året remitterade finansdepartementet ett utkast till lagrådsremiss om sociala krav vid offentlig upphandling. Förslaget innebär att upphandlande myndigheter när det finns behov (risk för snedvriden konkurrens) ska ställa krav på att leverantörer erbjuder lön, arbetstid, semester, försäkringar och avsättningar till tjänstepension som är i nivå med relevant kollektivavtal.
Förslaget innebär inte något krav på att leverantörer ska ha kollektivavtal. De enda företag som utestängs är de som pressar sina priser på bekostnad av personalens villkor.
Om arbetet utförs av företag från ett annat EU-land som utstationerar personal till Sverige begränsas de krav som får ställas till att bara gälla lön, semester och arbetstid. Bakgrunden är en tolkning av EU:s regler om utstationering av arbetskraft. Maria Malmer Stenergard beskriver denna skillnad som något som skulle missgynna svenska företag.
Förvisso skulle utländska utstationerande företag inte behöva uppfylla samma krav på försäkringar och avsättningar till pensioner. Men för den stora majoriteten seriösa svenska företag som i dag betalar löner och erbjuder arbetsvillkor som motsvarar de gängse på den svenska arbetsmarknaden skulle förslaget medföra en förbättrad konkurrenssituation.
I dag kan företag från andra EU-länder som utstationerar arbetstagare till Sverige använda hemlandets lägre löner som konkurrensmedel, trots att arbetet utförs i Sverige. Det kommer de inte att kunna göra om förslaget i utkastet till lagrådsremiss genomförs. Även om fullständig konkurrensneutralitet inte uppnås är det en avsevärd förbättring.
Utstationering från andra EU-länder är ovanligt bland de tjänster som stat och kommuner upphandlar. Det är bara i byggbranschen som det sker i någon större utsträckning.
Att begränsa kraven till de som ställs i EU:s regelverk för utstationering för alla leverantörer, vid alla upphandlingar, skulle leda till att företag kan använda bristande försäkringsskydd och uteblivna avsättningar till tjänstepension som ett konkurrensmedel – också i upphandlingar där anbud från utländska företag med utstationerad arbetskraft aldrig är aktuella.
Det skulle vara en dålig lösning, både för seriösa svenska företag och för deras anställda.
Sofia Råsmar, jurist TCO
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
