Det går bra för Stockholm, men staden håller på att stängas för vissa. Klassklyftorna gör att många invånare inte kan ta del av det Stockholm har att erbjuda. Det vill vi ändra på, skriver Karin Wanngård, socialdemokratiskt finansborgarråd i Stockholm
Stockholm är en region som i mångt och mycket mår bra – och som det går bra för. Men det pågår en parallell utveckling, där möjligheter och livsvillkor ser fundamentalt annorlunda ut beroende på var du bor.
Livslängden vid en tunnelbanestation kan vara flera år kortare än vid en annan. Utbildningsgraden skiljer sig stort mellan våra stadsdelar. Ojämlikheten syns till och med i våra barns munnar – i Rinkeby-Kista har 13 procent av treåringarna hål i tänderna, på Kungsholmen mindre än en procent.
Det sägs i bland att klassanalysen är förlegad. Men det räcker med en resa i kollektivtrafiken för att se att det inte stämmer.
Klass kan ta sig många uttryck. Hur många böcker man läser i ett hem avspeglar sig i vilka som söker till högskolan, svårigheten att få ett jobb på grund av ditt namn, din hudfärg eller vem du älskar. Skillnaden i lönekuvertet som beror på ditt kön.
Jag ser med oro på hur staden även håller på att stängas för många stockholmare. Moderaternas misskötsel av landstingets ekonomi gör att inte alla kan ta sig relativt billigt och enkelt över staden. Det blir svårare att ta sig till jobbintervjun, man kanske inte kan åka för att ta del av ett kulturevenemang som är öppet och gratis för alla – men som ligger flera tunnelbanestationer bort.
När journalisten Jan Gradvall gjorde en jämförelse med New York menade han: »Om inte kollektivtrafiken varit så billig, och därmed gjort att alla enkelt kunnat röra sig mellan geografiskt avlägsna områden, så hade New York aldrig fostrat artister som Duke Ellington, Patti Smith och Jay Z eller konstnärer som Keith Haring och Jean-Michel Basquiat.« Ett åk i New York, världens största tunnelbana är avsevärt billigare än i Stockholm. Det är segregation i kronor och ören.
Bland det första vi gjorde efter valet var att tillsätta en kommission för ett hållbart Stockholm. Kommissionens uppgift är att titta på skillnaderna i levnadsvillkor och komma med nya förslag på hur vi kan bygga en mer jämlik stad. Det krävs en progressiv politik med aktiva åtgärder där fördelningen av stadens framgångar kommer alla till del.
– Vi satsar 50 miljoner kronor mer på Komvux och yrkesutbildningar. Alla behöriga sökanden till Komvux kan nu beredas plats. Med vår satsning Stockholmsjobben har 1 500 personer hitintills gått från bidrag till arbete.
– Vi lägger om bostadspolitiken. Hyresrätten ska prioriteras. Bostadspolitiken är ett av de viktigaste verktygen för att motverka segregation.
– Vi har sänkt avgifterna till Kulturskolan. I dag beror skillnaderna ofta på föräldrarnas plånbok. Så ska det inte vara. Kulturskolan ger våra unga socialt och kulturellt kapital.
– Vi satsar 300 miljoner på en social investeringsfond för att arbeta socialt förebyggande, till exempel genom tidiga insatser för att förhindra barn och ungas utslagning.
Att vända en negativ utveckling tar tid. Det kommer inte gå på en mandatperiod. Men det måste göras.
Jag vill inte lämna efter mig en stad där skillnaderna fortsätter att växa. Stockholmarna har gett oss förtroendet att byta riktning för Stockholm. Och det tänker vi göra.
Karin Wanngård (S), finansborgarråd, Stockholm
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
