Vi behöver en diskussion om hur vi ska personalförsörja framtidens äldreomsorg och hur vi ser till att inte ett enda vård- och omsorgsboende brister i kvalitet och rutiner.
Det märks att vi närmar oss valet. Den politiska pulsen ökar, partiernas företrädare slipar sina argument. Men än har vi inte sett mycket av ett politiskt samtal om äldrefrågorna. Det är förvånande mot bakgrund av att 26 procent av väljarna i årets val är 65 år eller äldre.
Sveriges Television har låtit opinionsföretaget Sifo ställa en rad frågor till svenska väljare om omsorgen av äldre. Resultatet bör oroa var och en, inte minst våra politiker. Endast 2 procent är helt trygga med att åldras i Sverige, medan 67 procent uttrycker olika grader av oro inför tanken att bli gammal. 50 procent av de som svarat anser att äldreomsorgens utveckling är sämre i dag än vid valet för fyra år sedan och bara 3 procent tycker att utvecklingen är bättre.
De äldre som själva får del av äldreomsorgen är nöjdare än vad allmänheten är. I sin kommentar till resultaten säger äldreminister Maria Larsson: ”De äldre som själva har äldreomsorgen känner något annat. De känner sig nöjda, de känner sig trygga och de är väldigt nöjda med bemötandet från personalen. Det finns väldigt mycket bra äldreomsorg i vårt land.”
Jag säger: Låt oss hoppas att det är så. Samtidigt finns det något oroande i ministerns svar.
Kvaliteten i omsorgen av sköra och gamla människor måste alltid vara bra. Omsorgen vid vård- och omsorgsboenden i vårt land kan inte reduceras till ett fint genomsnittsvärde. Därför blir jag orolig när ministern säger att det finns mycket bra vård i Sverige – javisst, men dessvärre finns även dålig vård. Vi får inte bortse från att den brukarundersökning som Maria Larsson hänvisar till också representerar flera tusen äldre vårdtagare som är missnöjda.
Valfriheten kräver att den enskilda brukaren har möjlighet att göra ett meningsfullt val utifrån enkel och tydlig information. Rätten att kunna välja om är en klen tröst för den äldre människa som flyttat till ett äldreboende, där rutiner och kompetens brister.
I SVT:s undersökning anser 79 procent att dagens bemanning inte räcker ens för de boendes grundläggande behov. Då det gäller utförandet är de svarande splittrade: 36 procent tycker att det är bra att äldreomsorgen drivs av kommunen och av privata företag, 51 procent är skeptiska.
Frågan om vem som utför äldrevården är inte oviktig, men de flesta verkar hålla med om att kvaliteten i omsorgen är viktigare. De undersökningar som gjorts av äldreomsorg i offentlig och privat regi pekar mot att kvaliteten är likvärdig. Det finns dåliga exempel både hos kommunerna och hos de enskilda företagen. Det viktigaste är inte om utföraren är privat eller offentlig utan kvaliteten – och att vård och omsorg sker på den äldres villkor.
Svenska politiker tar en stor risk om de bortser från den oro som svenska folket uttrycker om äldreomsorgen. Frågan kan varken viftas bort eller reduceras till en teknisk diskussion om valfrihet eller ej. Vi behöver en diskussion om hur vi ska personalförsörja framtidens äldreomsorg och hur vi ser till att inte ett enda vård- och omsorgsboende brister i kvalitet och rutiner.
Låt SVT:s undersökning bli en väckarklocka. Min förhoppning är nu att valrörelsen och det politiska samtalet ska handla om människors oro inför framtiden. Även den dryga fjärdedel av väljarkåren som är över 65 ska få känna att deras intressen tas på största allvar.
Karl Erik Olsson, ordförande SPF
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
