Ett ”litet lokalt” kärnvapenkrig mellan Indien och Pakistan skulle leda till sot från bränder med en avkylningseffekt över planeten som beräknas kunna döda två miljarder människor.
I en mörk och ödesmättad tid äger två internationella möten rum: COP 28 i Dubai om klimatet och mötet i New York om kärnvapenförbudet TPNW. Båda handlar om existentiella och överhängande hot – mot oss själva och mycket av livet på jorden. Sverige har på båda områdena varit en positiv förebild, men rör sig nu åt fel håll och är allt oftare en bromskloss för strävan att nå FNs 17 hållbarhetsmål, där mål 16 handlar om ”fredliga och inkluderande samhällen”.
Klimatkrisen är en akut realitet. Den 17 november passerade jordens medeltemperatur för första gången två grader över genomsnittet från förindustriell tid. Globala temperaturrekord har satts månader i sträck och havstemperaturerna har nått förut okända nivåer. Samtidigt slogs rekord för flygandet, en av de verkligt stora klimatbovarna, med det största antalet kommersiella flygningar någonsin på ett enda dygn: 134 386 den 7 juli. Utsläppen av koldioxid 2022 var de största någonsin och 2023 kommer att bli det varmaste året som uppmätts.
Under 2023 har Ryssland, Nordkorea och en israelisk minister talat om att använda kärnvapen
Också kärnvapenhotet växer. Alla nio kärnvapenländerna ökar sina budgetar och moderniserar/utökar sina arsenaler. Inget av dem gör vad de lovat i icke-spridningsavtalet (NPT): nedrusta och avskaffa kärnvapnen. Ryssland har nyligen meddelat att de lämnar provstoppsavtalet och avser att placera kärnvapen i Belarus. Storbritannien meddelade i fjol att de tänker öka sin arsenal och även vara värdland amerikanska kärnvapen. USA beslutade i oktober om en kraftig ökning av sin kärnvapenbudget och Kina planerar en närmast exponentiell ökning av sin kärnvapenarsenal.
Under 2023 har Ryssland, Nordkorea och en israelisk minister talat om att använda kärnvapen. Sverige tycks i och med NATO-ansökan ha gett upp alla nedrustningsambitioner och kommer inte ens att vara observatör vid FN-mötet om kärnvapenförbudet. Landet har också lämnat det ”humanitära initiativet” inom icke-spridningsavtalet då Sverige inte längre kan skriva under på att ”kärnvapen aldrig under några omständigheter får användas.”
I mörka tider tyr sig många till myter och önsketänkande istället för att se och möta sanningen. En myt är att dagens kärnvapen skulle vara små och precisa. En annan att det går att bygga beredskap mot effekterna av kärnvapen. En rapport från Svenska läkare mot kärnvapen 2022 visar tvärtom att en taktisk bomb (100kT) mot riksdagshuset i Stockholm skulle innebära 90 000 döda och en kvarts miljon skadade. Att det skulle finnas ett skyddande ”kärnvapenparaply” är önsketänkande, liksom att ett kärnvapenkrig går att ”vinna”.
Myter sprids även om klimatomställningen, exempelvis den om att livsstilsförändringar inte behövs. Med elflyg och biobränslen kan vi fortsätta expandera flyget, heter det. Nya kärnreaktorer ska byggas, subventionerade av skattemedel, för att tillföra de enorma mängder el som krävs. Att köra på bensin och diesel ska bli billigare. Inget görs heller för att vi ska minska på mängden kött vi äter, för närvarande 80 kg per år och person i Sverige. Detta undvikande av reella åtgärder här och nu är inte bara moraliskt stötande utan deprimerande ineffektivt, vilket enklast bevisas av att världens länder redan prövat denna metod i årtionden utan att lyckas.
Inte ens det mycket gynnade Sverige orkar prioritera frågan utan skjuter nu, utan trovärdiga skäl, omställningen på framtiden. Nya analyser visar att de tio procenten av världsbefolkningen som har högst inkomster – där 70 procent av svenskarna ingår – orsakar ungefär hälften av alla koldioxidutsläpp. Ändå agerar de rika länderna som om vi har rätt att fortsätta med denna överkonsumtion trots att all forskning visar att nedskärningarna av utsläppen måste göras nu genast.
Att inte eliminera kärnvapen är i själva verket att behålla den största enskilda risken för en klimatkollaps. Fast en ögonblicklig, inte en utdragen och en köldchock, inte en värmekatastrof. Klimatmodeller visar att ett ”litet lokalt” kärnvapenkrig mellan Indien och Pakistan skulle leda till sot från bränder med en avkylningseffekt över planeten som beräknas kunna döda två miljarder människor genom att slå ut livsmedelsproduktionen och göra grödor oätliga.
Men kärnvapenvintern behöver inte hända och inte heller den förödande globala uppvärmningen. Framförallt: både klimat och nedrustning är fullständigt beroende av politiskt ledarskap. Vi är inte maktlösa. Superutsläpparna, främst i Nord, som åker första klass genom omställningen, behöver inse att dessa existentiella hot gäller oss alla och påskynda sin egen omställning dramatiskt. Inte enbart av moraliska och historiska skäl, utan framförallt för att våra länder är de resursstarkaste.
Sverige ville för inte så länge sedan bli ”världens första fossilfria välfärdsland”. Är det någon som minns? Vi hör inte någon företrädare för den nuvarande regeringen yttra något liknande. Vårt land borde försöka återta ledartröjan.
Vendela Englund, ordförande, Svenska läkare mot kärnvapen
Sverker Sörlin, professor i miljöhistoria, KTH
Texten är tidigare publicerad i Dala-Demokraten
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
