debatt Arrivas planer på att hyvla arbetstiden för 240 anställda visar hur svagt anställningsskyddet är redan i dag. Vad svensk arbetarklass behöver är inte en LAS-utredning som ger mer makt åt arbetsgivarna, utan en ökad trygghet för vanligt folk, skriver Karin Åkersten, ordförande Seko Stockholm.
Regeringens LAS-utredare har lagt fram ett lagförslag som kraftigt försvagar arbetstagares maktställning. Samtidigt pågår i Skåne en gryende konflikt som visar på just hur svagt anställningsskyddet är i dag. 240 anställda av Arriva på Pågatågen har mottagit ett ultimatum från företagsledningen; gå ner på deltid och arbeta på ett sämre kollektivavtal eller bli uppsagd. Lägre lön och sämre anställningsvillkor är alltså företagets tack till de som kämpat med att upprätthålla kollektivtrafiken under pandemin.
För många kommer en jakt på mertidstimmar vara vad som får vardagen att gå runt; det som möjliggör att barnen kan fortsätta spela ishockey, att bilen kan behållas eller att en årlig semesterresa ska kunna bli av. Att arbeta under sådana omständigheter kan vara frustrerande för den mest tålmodige av oss. Att tvingas vaka vid mobiltelefonen med en from förhoppning om ett eventuellt sms som ger något extra arbetspass gör inte bara privatekonomin omöjlig att förutse. Det går inte heller att planera sin vardag.
En dag utan sms om arbete blir inte en ledig dag utan en jourdag; där det ständiga vankandet i väntan på besked omöjliggör för arbetaren att åka för långt från sin arbetsplats, planera in en rolig aktivitet med sina vänner eller bara lägga sig på gräsmattan i solen och stänga av mobilen medan man njuter av en sommardag.
Vi har så sent som 2013 strejkat för att stoppa en liknande utveckling just i Skåne.
Det kallas att hyvla när man omvandlar en heltidstjänst till en deltid och är med dagens svenska arbetsrätt fritt fram för alla arbetsgivare att tillämpa enligt eget tycke. Det spelar ingen roll hur lång anställningstid man har eller vad som står i det egna anställningsavtalet. Fullständigt godtycke råder.
Regeringen kallar sig feministisk, men de som främst drabbas av den redan svaga arbetsrätten är de som redan har den svagaste ställningen på arbetsmarknaden; unga arbetarkvinnor.
Seko kan inte se på medan deras ställning än mer försvagas. Möter vi en radikalare arbetsgivarmotpart och klåfingriga politiker som försöker stärka företagens maktställning över oss arbetare så kommer vi också tvingas till radikalare handlingar. Vi har så sent som 2014 strejkat för att stoppa en liknande utveckling just i Skåne, den gången på Öresundstågen.
Om regeringen och samarbetspartierna prompt ska peta i arbetsrätten är detta ett verkligt problem för politikerna att bita i. Att det skulle vara svårt och dyrt att göra sig av med arbetskraft är en myt. Ta ett ordentligt omtag i LAS-frågan Löfven eller släpp den helt.
Karin Åkersten, ordförande Seko Stockholm
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
