Foto:Pixabay

debatt Situationen i Moçambique är en humanitär katastrof, och det är så här klimatorättvisan ser ut. För det är inte moçambikier som har skapat krisen – det är länder som Sverige, som trots att vår befolkning är tre gånger mindre, har utsläpp som är fyra gånger större, skriver Anton Ånell.

Just nu ligger områden lika stora som New York, Chicago, Washington, DC, och Boston tillsammans under vatten i Moçambique, i spåren av cyklonen Idai som har lämnat efter sig, död, förstörelse, och sjukdom. Landets tidigare första dam, Graça Machel pekar ut att staden Beira, med en befolkning på över 500,000 invånare, kommer att gå ner i historien som den första staden att bli totalt ödelagd av klimatförändring.

Det är dock tveksamt om det är sant, i alla fall när det gäller västvärldens historieskrivning. För inte beter vi oss nu som att klimatkatastrofen är här. Vi vet alla att det hade sett annorlunda ut om det egentligen hade handlat om någon av de ovannämnda amerikanska städerna. Eller om det var 128,000 européer som hade tvingats till att bo i tillfälliga läger.

Det är såhär klimatorättvisan ser ut. För det är inte moçambikier som har skapat krisen – det är länder som Sverige, som trots att vår befolkning är tre gånger mindre än Moçambiques, har utsläpp som är fyra gånger större.

Sverige är högst delaktiga i den globala kapitalismens besatthet med evig tillväxt, som går hand i hand med ökade utsläpp – urholkningen av den östafrikanska jordskorpan för naturresurser släpper lös växthusgaser, medan lössläppningen av marknadskrafterna urholkar välståndet, och konsekvent förmågan att besvara den kris den fanatiska utsugningen har skapat i de drabbade länderna – en utveckling som upprepar sig i alla jordens hårdast exploaterade regioner.

Situationen i Moçambique är en humanitär katastrof på en massiv skala och måste vara en långt försenad väckarklocka – klimatkrisen är inte något som befinner sig långt borta i framtiden – den är här redan nu, och har tagit sina första offer.

Om vi svenskar nu är ett folk som seriöst värnar om allas lika värde, låt oss ge situationen i Moçambique samma respons vi hade gett samma situation någonstans i västvärlden.

Samtidigt i Sverige sparkar politikerna bollen längre ned längs vägen – utsläpp ökas och klimatmål överges medan man försöker sälja en bild av en finare, grönare kapitalism. Men även den svenska kapitalismens exploatering och dess miljöförstöring går hand i hand – medan svenska jätten H&M står för sina enorma utsläpp betalar de arbetare i Etiopien och Kambodja slavlöner. När Sverige tjänar miljarder på att exportera vapen till USA ger man bränsle åt armén som både utför blodiga imperialistiska krig och är världens största förorenare.

Om vi svenskar nu är ett folk som seriöst värnar om allas lika värde, låt oss ge situationen i Moçambique samma respons vi hade gett samma situation någonstans i västvärlden. Om svenska politiker är seriösa om att lösa klimatkrisen, låt detta bli ögonblicket ni slutar vela och tar konkret handling. Om svenska medier är seriösa om rapportering som inte diskriminerar, ge detta samma uppmärksamhet ni skulle ha gett samma sak i ett västerländskt land.

Århundraden av kolonialism, imperialism, och kapitalism har skapat en situation där vi har två vägval. Vi kan välja att göra ingenting, och invänta kapitalismens kollaps in i den nya eko-fascismens ankomst, när murarna höjs högre kring Fästning Europa och miljonerna klimatflyktingar stängs ute, samtidigt som makten och resurserna koncentreras hos en än mindre grupp.

Eller så river vi murarna, konfronterar kapitalismens ohållbara filosofi om oändlig tillväxt på en ändlig planet, omfördelar resurserna rättvist, och etablerar en demokratiskt planerad ekonomi med miljö och mänsklig värdighet i fokus – inte fåtalets vinster.

Det är dags att ta ställning nu. För Moçambique idag, och för en global klimatsolidaritet imorgon – och alla dagar efter det. Om inte nu, när? Om inte vi, vem?

Anton Ånell, medlem i Ung Vänster Västra Södertörn