Medan partiledare Göran Hägglund flinkt twittrar, facebookar, går på kungabröllop och lägger ut sina låtlistor för allmän beskådan tynar Kristdemokraterna i hans skugga. I morgon öppnar Hägglund rikstinget för ett parti i kris – och ett parti helt utan självinsikt.
Partiledningen har inte luftat sin oro över de dåliga opinionssiffrorna eller försökt ge en förklaring till vad de kan bero på, utan enbart viftat bort dem och lagt sig till med ett forcerat självförtroende. Egentligen är det inte så svårt: Det är inte mycket som har gått Kristdemokraternas väg de senaste fyra åren. Partiet har gjort sig själv en stor otjänst – och alla som tycker att deras politik är bakåtsträvande en stor tjänst – genom att vara så fogliga i den borgerliga alliansen. Därför har Kristdemokraterna blivit ett onödigt parti.
I debattsajten Newsmills artikelserie om Kristdemokraterna, med det högst motiverade namnet ”Vad är KD bra för?”, infinner sig rena hallelujastämningen hos de fem män med grånande hår som hittills har skrivit i ämnet. Fram träder bilden av ett parti som väljarna självklart flyr.
Kristdemokraternas stora problem är att partiet inte har lyckats uppdatera konservatismen, så att den passar vår tid. Göran Hägglund förändrar inget i politiken, utan tror sig visa på modernitet genom sin rockiga musiksmak. De konservativa vindar som blåser, blåser därför inte åt Kristdemokraternas håll, trots att alla förutsättningar finns där. En studie gjord bland 13 500 unga visar att unga människor mest drömmer om ett tryggt familjeliv och om att vara ”goda föräldrar”. Med det sagt, delar de unga troligen inte Kristdemokraternas bild av hur en familj ”bör” se ut för att räknas – majoriteten av de unga röstar rödgrönt. KD misslyckas gång på gång i sina egna kärnfrågor.
Motgångarna och fadäserna har tagits upp många gånger, men de tål att upprepas: inför stundande insikt om klimatkrisen gick KD till val på sänkt bensinskatt. Resultatet: höjd bensinskatt. Inför hotet om att hamna under fyraprocentspärren (ja, även då, för fyra år sen) krävde KD avskaffad fastighetsavgift. Resultat: en blott förändrad och omdöpt fastighetsskatt. För att behålla sina kärnväljare fajtades KD förgäves mot könsneutrala äktenskap, men blev överkörda av statsminister Fredrik Reinfeldt och övriga allianskollegor. För att inte tala om floppen med kömiljarden, där patienter bara har flyttats från en kö till en annan.
Allt detta, i kombination med slätstrukenheten och oförmågan att erbjuda en modern, svensk konservatism, gör att partiordförande Hägglund har en lång uppförsbacke mot bättre siffror. Utspelet om ”verklighetens folk”, där han angrep mediefolk och kulturradikaler, hade kunnat innebära KD:s väg tillbaka, men golgatavandringen fortsätter.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
