debatt Det är kris i sjukvården. Det är kris inom äldreomsorgen. Försvarsmakten saknar tillräckliga resurser. Polisen saknar tillräckliga resurser. Den enda utgiftspost som det inte tycks gå någon nöd på är politikerna själva. Det är orimligt hur tidigare ämbetsmän av Sveriges riksdag kan tjäna så mycket av skattebetalarnas pengar på att inte åstadkomma någonting, skriver KDU:s Nike Örbrink.
Det är Sveriges sämst bevarade hemlighet att det råder resursbrist runt om i landet. Inte minst till välfärden och tryggheten. Det går inte heller särskilt snabbt i politiken. När ett problem äntligen nått riksdagens korridorer kallas det till överenskommelser och ”blocköverskridande samtal” för att sedan överges av något parti på en pressträff några veckor senare. Inte sällan för att de lösningar som visar sig nödvändiga under samtalen stoppas av antingen Januariavtalet eller Miljöpartiet.
I april förra året kunde Dagens Industri konstatera att 104 före detta politiker fortfarande lever på skattebetalarnas pengar. Tidigare exempel har visat hur vissa tidigare riksdagsledamöter plockat ut över 50 000 i månaden i den så kallade ”fallskärmen”. Systemet reformerades senare så att ledamöter som valdes in innan 2014 omfattas inkomstgarantin, medan ledamöter som valdes in efter 2014 nu omfattas av så kallat ekonomiskt omställningsstöd. De tidigare har kunnat leva på bidrag i upp till femton år efter avslutad tjänstgöring.
Det är fortfarande alldeles för generösa bidrag för politiker som inte längre arbetar.
Det var rätt och riktigt att systemet förändrades, men det är fortfarande alldeles för generösa bidrag för politiker som inte längre arbetar. Det är skattebetalarna som står för notan.
Det ekonomiska omställningsstödet motiveras ofta med att riksdagsledamöter i slutet av sin ämbetsperiod inte skall agera i sin framtida yrkesrolls intressen. Helt enkelt att minska risken för att hamna i en jävsituation. Samtidigt finns det få anledningar till varför en tidigare politiker ska kunna leva kravlöst på skattebetalarnas pengar i åratal.
För att politiken ska kunna locka bra kompetens krävs det bra löner. Ska någon välja bort exempelvis näringslivet för att kunna bidra med sin expertis för Sveriges allmänna bästa är en förutsättning att det också finns incitament. Politiken är dessutom ett särskilt utsatt yrke eftersom det också följer med en roll som offentlig person. Grundarvodet för en riksdagsledamot på 68 400 kronor är därför ett väldigt bra arvode.
Vi i Kristdemokratiska Ungdomsförbundet litar på att tidigare riksdagsledamöter som haft förmågan att styra landet också har förmågan att hitta ett nytt jobb. I alla fall på mindre än de två år som de idag tillåts gå på bidrag. Vi i KDU anser därför att det ekonomiska omställningsstödet för politiker som väljs in efter nästa val 2022 sänkas till ett år.
När det råder kris inom både välfärd och tryggheten och människor inte upplever att de kan ta del av de grundläggande samhälleliga funktioner de betalar för, är det dags att inventera budgeten. Nu kan förvisso inte ex-politiker som tjänstgjorde i riksdagen två år tidigare göra det. Just därför ska de inte heller få ekonomisk ersättning som om de fortfarande hade det uppdraget.
Nike Örbrink
Förste vice förbundsordförande
KDU Sverige
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
