debatt Besparing på besparing i vårt älskade Kulturstockholm. Men majoritetens företrädare biter sig fortfarande fast i förklaringen att det bara handlar om organisatoriska effektiviseringar och sökande efter smarta lokallösningar, skriver oppositionsborgarrådet Olle Burell (S).
H.C. Andersens saga Kejsarens nya kläder fortsätter att sätta människors fantasi i rörelse, generation efter generation. Berättelsen där ett barn till slut högt påpekar det som alla andra tänker men avfärdar som en villfarelse: att kejsaren är naken.
Denna sedelärande saga kan mycket väl ha varit en av dem som genom åren har lästs på Stockholms stads bokkollo – en verksamhet där unga fått möjlighet att läsa, skriva och prata om noveller och samtala om böcker och berättelser. Tanken har varit att inspirera och skapa läslust bland unga. Nu läggs bokkollot ner av alliansen och miljöpartiet i Stockholms stad. Samtidigt som de i talarstolar och mediala uttalanden påstår att det satsas på kulturen.
H.C. Andersens saga om människans förmåga till förnekelse, kan tjäna som en allegori över höger/MP-alliansens kulturpolitik i Sveriges huvudstad. Även deras egna medlemmar måste rimligtvis se vad som händer, men vill inte tro att det är sant.
- Satsning = neddragning
- Effektivisering = avveckling av personal
- Jobba smartare = direktiv att göra mer med mindre resurser
Det går knappt en dag utan att stockholmarna läser om nya nedskärningar. 40 tjänster på stadens bibliotek ska tas bort. Från Stadsmuseet försvinner 14 tjänster. Allaktivitetshus och mötesplatser tvingas dra ner på verksamheten eftersom pengar saknas. Kulturskolan får mindre resurser vilket märks runt om i Stockholm. Och Kulturskolans resurscenter, som jobbar med barn med funktionsvariationer, tvingas säga nej till sökande.
Besparing på besparing i vårt älskade Kulturstockholm. Men majoritetens företrädare biter sig fortfarande fast i förklaringen att det bara handlar om organisatoriska effektiviseringar och sökande efter smarta lokallösningar. Då inställer sig ändå frågan: Om det nu går att frigöra resurser på detta sätt, varför satsar de inte pengarna på att bygga ut kulturutbudet i vårt växande Stockholm? Svaret är att skattesänkningar alltid går först.
När höger/MP-alliansen lade fram sin första budget i kommunfullmäktige varnade vi från socialdemokraternas sida för att deras bantning med 45 miljoner kronor i själva verket är en grym svältkur, som kommer att orsaka bestående skada i kulturverksamheten.
Det som är ännu mer anmärkningsvärt är att de blågröna nedskärningarna presenteras som satsningar. Inget kommer märkas i verksamheterna säger majoriteten, detta trots att stockholmarna idag ser det som pojken i sagan såg. Ärligare hade då varit att stå fast vid skrivningarna i tidigare års oppositionsbudgetar i Stockholm och frimodigt argumentera för ett skifte från offentlig till privat finansiering.
Ansvaret faller också tungt på liberaler och miljöpartister som i alla år har sagt sig vilja värna kulturverksamheten, men som nu prioriterar skattesänkningar i Stockholm. Överhuvudtaget vill ingen politiker från den högra sidan av fullmäktigesalen tillstå att deras skattesänkning på något sätt drabbar verksamheterna. För att förstå det nyspråk som de har etablerat i dagens kulturdebatt kan man med fördel använda sig av följande ordlista.
- Satsning = neddragning
- Effektivisering = avveckling av personal
- Jobba smartare = direktiv att göra mer med mindre resurser
”Men han har ju ingenting på sig!” Så säger det lilla barnet i slutet av H.C. Andersens saga. Och där någonstans slutar berättelsen om den blågröna kulturpolitiken i Stockholm.
Olle Burell (S), oppositionsborgarråd, Stockholm
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
