Enbart Savén plockade hem minst en miljard under fyra år på det här sättet. Skattefritt förstås. Varför betala ens 25 procent när man kan slippa undan helt?
Jag tänkte berätta om en kille jag lärt känna. Inte personligen. Jag har aldrig träffat honom. Vi har inte ens mejlväxlat. Han ogillar nämligen journalister, särskilt de som rotar i hans affärer och som vill sprida ljus över det som mörklagts.
Ändå är han mig bekant. Han har nämligen dykt upp gång på gång när jag kartlagt ägarna och vinsterna i välfärden. Han brukar också synas när Sveriges rikaste listas av affärspressen. Dessutom är han en av landets mest notoriska skattesmitare.
För de flesta svenskar är han emellertid okänd. Låt mig därför presentera:
Björn Savén, grundare till Sveriges första och tredje största riskkapitalbolag IK Investment Partners.
Han och kollegorna på IK sysslar med ”buyout”; de shoppar etablerade företag med ”ett starkt kassaflöde och stor vinstökningspotential” genom en kombination av fondkapital och stora banklån, med målet att effektivisera och expandera förtagen och sedan sälja dem efter 3-5 år med vinst.
2006 köpte IK vårdkoncernen Attendo. Man hade faktiskt redan ägt Attendo – som då hette Svensk Hemservice – en kort vända i början av 90-talet, men sålt det inom loppet av ett par år med rejäl avans. Savén fick smak för välfärd och satsade omedelbart pengar i den köp- och sammanslagningsorgie som resulterade i Carema.
Efter några år riktades åter blicken mot Attendo, som mognat till en kassako. Med IK vid rodret väntade ytterligare expansion, samtidigt som personalen bantades och vinsterna skenade. Genom så kallade aktieägarlån (räntesnurror) skyddades också rörelsevinsterna – ca 4 miljarder 2007-2013 – från skattmasen.
Men någon exit har det inte blivit. För vem vill pröjsa åtta miljarder för en skattefinansierad koncern när vinstintresset kanske portas om ett par år? IK har dock säkrat en ansenlig avkastning genom att dränera Attendo på en miljard och kanaliserat pengarna till Jersey. Och går regeringens och Vänsterpartiets vinstöverenskommelse i mål lär torrläggningen fullbordas.
Oavsett hur det går har Björn Savén sitt på det torra. Enligt Veckans Affärers uppskattning är han god för 2,6 miljarder – sannolikt en kraftig underskattning.
Under de 25 år som Savén flippat företag med insamlat fondkapital och lånade pengar har han dragit in många miljarder på årliga förvaltningsavgifter och på det vinstrelaterade arvode som i branschen går under namnet carried interest.
Storleken på riskkapitalisternas inkomster var länge höljt i dunkel, eftersom de lärt sig att utnyttja skatteparadisens sekretess. För några år sedan frigjorde dock Skatteverket en hel avdelning som började nysta upp härvorna.
Det var just carried interest Skatteverket sköt in sig på, vilket riskkapitalisterna – trots att de satsar väldigt lite pengar i uppköpsfonderna – vill få till just inkomst av kapital (med 25 procent skatt) och Skatteverket till inkomst av tjänst, det vill säga lön (55 procent skatt). 7,3 miljarder kronor har ett antal riskkapitalister upptaxerats med bara för inkomståren 2006-2009, enligt Dagens Industri.
Nu ser Skatteverket efter en rad turer ut att förlora just den fajten. Ännu återstår att pröva om riskkapitalet ska beskattas enligt reglerna för fåmansbolag (3:12), vilket i så fall innebär betydligt högre skatt än vad man tidigare betalat in.
Men vad som inte uppmärksammats tillräckligt är att Björn Savén och resten av folket på IK själva inte har skattat en spänn – varken utomlands eller i Sverige. Den 54-sidiga utredningen av Savéns skattesmitning är inte rekommenderad kvällslektyr för en ärlig och godtrogen skattebetalare. Den kan ge sömnproblem.
Miljardbelopp slussades åren 2005-2008 från IK:s Jerseybaserade fonder till ljusskygga bolag på Isle of Man och Brittiska Jungfruöarna, bolag kontrollerade av männen i IK. Enbart Savén plockade hem minst en miljard under fyra år på det här sättet. Skattefritt förstås. Varför betala ens 25 procent när man kan slippa undan helt?
Utredningen slutade med att Savén upptaxerades med en miljard kronor inklusive skattetillägg – vilket motsvarar lönekostnaden för 2 000 lärare. På grund av dyrköpta advokatinsatser och rena slarvfel från Skatteverkets sida ser Savén dock ut att komma undan betydligt lindrigare än så.
Men skatt handlar inte bara om juridik, utan också om etik.
Få svenskar har möjlighet att köpa skatteflyktsindustrins tjänster och arvodera affärslivets toppjurister för att skademinimera. Vilket förstås är djupt orättvist, men samtidigt rätt tursamt. För om alla skulle resonera och agera som Björn Savén skulle ladorna inte bara tömmas. De skulle rasa ihop.
Kent Werne, frilansjournalist och författare, redaktör för ”Den stora omvandlingen – en granskning av välfärdsmarknaden” (Leopard Förlag)
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
