När tårarna har torkat hos Moderaterna kommer nog nöjdheten snabbt att sprida sig. Firma Reinfeldt och Borg har ju redan omvandlat Sverige – inte bara på ytan, utan på djupet.
Det var idel dystra miner på Nya Moderaternas valvaka när det stod klart att de förlorat makten. Sedan rann tårarna på många kinder när Fredrik Reinfeldt genom sin abrupta sorti lämnade partimedlemmarna ensamma med baksmällan.
Inom loppet av ett dygn hade dessutom Anders Borg stämplat ut, av allt att döma med siktet inställt på ett toppjobb inom den finanssektor han en gång lämnat.
Därmed var hela det moderata ledargarnityren upplöst, och framtiden för såväl det nya arbetarpartiet som det tioårsjubilerande alliansprojektet minst sagt oviss.
Men frågan är hur bedrövad borgerligheten egentligen behöver vara. Firma Reinfeldt och Borg har ju redan omvandlat Sverige – inte bara på ytan, utan på djupet.
För den som händelsevis har glömt vad alliansen har hunnit uträtta under sina åtta år vid makten kommer här en kort och långt ifrån heltäckande sammanfattning:
Skatterna har sänkts med i runda slängar 140 miljarder kronor, vilket motsvarar kostnaden för den svenska skolan. Skatteuttaget, som andel av BNP, är nu tillbaks på 1975 års nivå.
A-kassan har hårdbantats genom sänkta ersättningar, fastfruset tak och tuffare villkor; nivåerna i sjukpenningen och sjukersättningen har sänkts samtidigt som 86 000 personer har utförsäkrats.
De som fallit igenom eller kastats ut från socialförsäkringssystemen har sökt sig till socialkontoren – med ökade kostnader för försörjningsstöd som följd – eller blivit beroende av familj och välgörenhet.
Slopandet av stopplagen, avknoppningar och kundval med fri etableringsrätt inom primärvården och stora delar av äldreomsorgen har resulterat i att den privatdrivna andelen av välfärden ökade från 12 till 17 procent mellan 2006 och 2012.
Över 100 miljarder går numera till privata företag, varav 86 miljarder till vinstdrivande aktiebolag. Av de femton största koncernerna ägs elva av riskkapitalbolag.
Statliga företag till ett värde av 160 miljarder kronor har sålts ut, apoteksmonopolet upphävts och hundratals apotek privatiserats. Järnvägen har avreglerats som ingenstans i Europa och statliga verk styckats upp och konkurrensutsatts genom upphandlingar.
Sedan stopplagen avskaffades 2007 har dessutom 80 000 allmännyttiga lägenheter sålts till privata fastighetsägare eller ombildats till bostadsrätter, samtidigt som resten av allmännyttan marknadsanpassats och allt stöd till bostadsbyggandet försvunnit.
Och så vidare. Det viktiga är emellertid inte detaljerna, utan den större bild som framträder när alla bitar läggs samman: De föregivet generella skyddsnäten har sänkts rejält och fått grövre maskor, ”välfärdens kärna” liknar allt mer innandömet på en kiwi snarare än den golfbollsliknande historien i en avokado, och inkomstklyftorna – särskilt mellan de med jobb och de som är arbetslösa och sjuka – har ökat lavinartat.
Vi närmar oss med raska steg en USA-inspirerad liberalkonservativ samhällsmodell, där staten drar sig undan, marknadsmakten får ökad betydelse och individen och familjerna förväntas ta mer ansvar. Den resan påbörjades förvisso inte 2006, utan för tre decennier sedan. Men allt går snabbare när det finns en tydlig ideologisk viljeriktning.
Alliansen misslyckades visserligen med sitt mest uttalade löfte, att råda bot på massarbetslösheten och återupprätta full sysselsättning. Arbetslösheten är i dag högre än för åtta år sedan och sysselsättningsgraden i princip densamma. Vilket säkert är en viktig förklaring till varför man nu tvingas städa ut Rosenbad.
Men när de väl torkat tårarna och borstat av sig dammet gissar jag att många allianspolitiker trots allt är nöjda. Omvandlingen är genomförd, de realpolitiska ramarna kraftigt förskjutna.
Och nu lämnar man över styrspakarna till en S-ledd minoritetsregering som lär få svårt att sy ihop en majoritet för en förändringsagenda. Löfven gick dessutom till val på att lämna bärande delar av nybygget intakt.
Borgerligheten har förlorat makten, men vunnit samtiden. Vi lever i Reinfeldts rike.
Kent Werne, frilansjournalist och författare
Kent Wernes nyutkomna bok Ofärdsland kan beställas här >>
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
