Kontanter är enda utmanaren till bankernas digitala betalsätt med höga räntor och avgifter. Men tyvärr smiter Anna Kinberg Batras betalningsutredning från ansvaret för en sund konkurrens där människor får chans att överblicka sina kostnader.
Är det verkligen ett tecken på världens modernaste land att bara 9 procent av alla köp i Sverige sker med kontanter? Eller är det tvärtom så att vi saknar riskmedvetande trots cyberattacker, pandemier och krig i vår närhet?
Kanske har även svenska bankers målmedvetna strategi bort från kontanterna och mot privatiserade betalningar något med saken att göra?
Visst, det är bekvämt att blippa. Och ibland enda möjligheten. Men kontanterna är gratis, till skillnad från bankkort.
Och förr gick det ju bra att byta till sig varor och tjänster för pengar man fått för sitt arbete, utan att det kostade extra i osynliga avgifter.
Det är en dålig idé att bara gynna betalningar som kräver elektricitet
Stockholms nya landshövding, tidigare moderatledaren Anna Kinberg Batra, har utrett hur vi betalar i Sverige och hur det bör göras framöver. Men dessvärre lider utredningen Staten och betalningarna av en skriande brist på ett bankkritiskt perspektiv.
Väl dolt på bankernas hemsidor finns de, priset för uttag, växling, årsavgiften, krediträntan. Det kan handla om många kronor, i dolda kostnader och risker. Den verkligheten redovisar hon inte. Jämförelser och genomlysning saknas.
Konkurrens handlar här enbart om hur olika digitala betalsätt ska konkurrera med varandra och därmed hindras vanliga kunder från överblick över sina kostnader.
Anna Kinberg Batra konstaterar att kontanter är nödvändiga, men mest för kris- och krigstider.
Hon föreslår att dessa måste accepteras av svenska statliga myndigheter som betalning, vilket är bra. Liksom att det ska vara lagkrav på att apotek måste ta emot kontanter, vilket det märkligt nog inte är redan.
Hur dessa betalningar ska ske klargörs dock inte. Inga storbanker hanterar kontanter och det finns bara ett hundratal ställen i landet där det går att betala räkningar med statens lagliga betalningsmedel över disk. Att betala en skatteskuld kontant verkar därmed vara i stort sett omöjligt. Vilka krav som ska ställas på bankernas ansvar för kontanter i kris och krig förblir oklart.
Inte heller ser Kinberg Batra behov att, som Norge och Danmark, införa laglig rätt att få betala med kontanter även i övriga butiker med livsnödvändiga varor. Där glider hon undan med en formulering om att lagstiftning »bör övervägas« om läget tydligt försämrats 2025«.
Som vi vet kan det otänkbara hända snabbare än så.
Krig förs med angrepp mot infrastruktur. Det är därför en dålig idé att bara gynna betalningar som kräver elektricitet.
Om kriget kommer kan man inte handla förnödenheter om alla pengar finns på digitala banker. Något som även slås fast i broschyren Om krisen eller kriget kommer.
En tydlig strategi saknas också för den miljon som står utanför det digitala livet. De bör snarare »anpassas till utvecklingen på den digitala betalningsmarknaden« än att betalningsmarknaden anpassas till dem.
Kontanter är klimatsmarta, integritetssäkra, statligt garanterade och gratis. De är också den enda verkliga konkurrenten till bankernas digitala betalsätt med höga räntor och avgifter.
Betalkorten och alla deras avgifter är en av förklaringarna att de fyra storbankerna i år delar ut 74,3 miljarder till sina aktieägare (DI 4 april).
Varken konsumenterna eller samhället vinner på den utvecklingen. Bara de fyra storbankerna.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
