Vi har ingen rätt att säga till palestinier hur de ska göra motstånd mot ockupation. Det skriver Kitimbwa Sabuni, Muslimska mänskliga rättighetskommittén.
Israels försvarare i konflikten med det palestinska folket gör gärna en poäng av att landet är den enda representanten för västerländsk demokrati i Mellanöstern. Då bör man också poängtera att Israel även är den enda vita europeiska bosättarkolonin i Mellanöstern. Det är grunden till att förstå den pågående konflikten och de bägge sidornas agerande.
Människor som har rotat sig i ett område lämnar inte frivilligt vare sig de är ursprungsbefolkning eller hamnat där till följd av historiska skeenden. Bosättarkolonialism följer därför en egen logik som bara kan sluta på tre olika sätt efter att det koloniala moderlandet dragit tillbaka det stöd som bosättarna alltid till en början är beroende av.
Det första är att bosättarna blivit så starka att den koloniala staten kan överleva på egen hand vilket förutsätter att ursprungsbefolkningen decimerats kraftigt. Exempel på detta är länder som USA och Australien. Det andra är att bosättarna efter bittra strider ger upp det koloniala projektet och återvänder till moderlandet såsom fransmännen i Algeriet. Det tredje är att en kompromiss nås med ursprungsbefolkningen som innebär samexistens på bekostnad av nedmonteringen av apartheidstaten som är en följd av den koloniala logiken. Det har vi sett i Rhodesia och Sydafrika.
Att tro att Israel genom omvärldens milda uppmaningar ska byta kurs, dra tillbaka ockupationen och börja behandla palestinier som jämbördiga medmänniskor är att inte förstå den koloniala logiken.
Lika märkligt är det att tro att palestinier ska upphöra med sitt motstånd och finna sig i ockupation, bosättningar och den förnedrande tillvaron som andra klassens människor. Sett som en del i ett kolonialt projekt blir Israels bosättningar på Gaza och de återkommande angreppskrigen mot den palestinska civilbefolkningen helt begripliga.
Det oförtröttliga palestinska motståndet, som används av Israel för att legitimera sitt våld, blir också fullt förklarligt. Genom historien har det som Hamas i dag representerar haft namn som ANC, FLN och Zanu och ockupationsmakten Israel spelar den roll som historiskt spelats av Sydafrika, Frankrike och Rhodesia.
Israel är fortfarande långt ifrån att vara en självupprätthållande kolonial stat utan förlitar sig på massivt ekonomiskt, militärt och politiskt stöd från USA. Majoriteten av världens länder har upplevt europeisk kolonialism och har inga problem att känna igen Israel som en kolonialstat och därför är även det politiska och moraliska stödet som kommer från EU mycket viktigt.
Utan detta skulle Israel vara en isolerad skurkstat med en enda stormakt som sponsor likt Nordkorea. Nordamerika och Europa spelar därför rollen som Israels koloniala moderland och det är också därifrån vita israeler ursprungligen kommer. Dessa demokratiska länders befolkningar har därför ett enormt moraliskt ansvar för vad som sker i Gaza precis som befolkningarna i Frankrike och Storbritannien en gång hade ett ansvar under deras länders koloniala projekt.
Det finns ett fundamentalt problem hos de allra flesta välmenande människor i Sverige och Västvärlden vilket är att de trots empati med palestiniernas lidande delar samma koloniala logik och språk som Israel.
Precis som Netanyahu kallar de det mångfacetterade palestinska väpnade motståndet “Hamas” vilket isolerar det väpnade motståndet från det palestinska folket, ungefär som att palestinierna egentligen inget hellre vill än att gå tillbaka till en “fred” i form av israeliska bosättningar, blockad och daglig förnedring.
Ju mer progressiv bedömaren är desto mer viktiga fakta om konflikten nämns i dennes analys, som den enorma asymmetrin i antalet döda, att den judiska staten Israel grundades 1948 på mark där det redan bodde hundratusentals palestinier och att Gaza och Västbanken ockuperas sedan 1967.
Men samtliga går över till att förklara att problemets kärna ligger i “Hamas” raketer som Israel naturligtvis måste skydda sig mot. Ibland åtföljs detta av den ofta återkommande klagan om att Hamas inte erkänner Israel och den vida spridda idén att Hamas “vill utplåna Israel”. Detta trots att palestinierna kämpar för sin existens och inte har förmåga att utplåna någonting är det mycket viktigt för “välmenande” européers känsla av smak att palestinierna leker deras ordlekar.
Israels agerande med ockupation och bosättningar analyseras däremot aldrig som ett försök till utplåning och ett de facto icke-erkännande eftersom bruna människors ord är värre än vita människors folkrättsbrott. Tar man del av alla svenska politiska partiers hållning från vänster till höger är det i grunden samma resonemang som gäller. Detsamma gäller i aktivistleden där det är oerhört viktigt att visa sitt avståndstagande från Hamas.
Denna diskurs konstruerar en moralisk ambivalens som lämnar oss handlingsförlamade då inget kan göras när bägge sidor är så att säga lika goda kålsupare. Den inaktiva hållningen innebär dock inte alls passivitet utan är ett grönt ljus till status quo som är allt Israel behöver för att kunna fortsätta med sina folkrättsbrott.
Om något land utsatt Sverige för en tiondel av det palestinierna går igenom hade Sverige gått till attack med hela sitt moderna försvar i form av tanks, flygplan och Carl-Gustav-raketer med stor förödelse som följd. Då hade knappast någon svensk politiker uttryckt moralisk ambivalens inför det svenska väpnade motståndet?
Det finns en omisskännlig rasism i detta och det var den rasismen som västvärlden kom över när opinionen till slut svängde mot vita sydafrikaners apartheidpolitik och mynnade ut i stöd för ANC:s motstånd och införandet av en verksam sanktionspolitik.
Så länge vi inte vågar stödja palestiniers rätt att göra väpnat motstånd ger vi stöd åt alla sedan länge planerade israeliska angreppskrig som legitimeras med allt från raketer, kidnappningar och tunnlar till att någon bara kastat en sten.
Så länge vi inte har den moraliska resningen att kalla kolonialism vid dess rätta namn bidrar vi till den konstruerade moraliska ambivalensen kring det israeliska koloniala projektet som förhindrar att desinvestering, sanktioner och bojkott mot Israel kan upprättas.
1 800 döda och 9 000 skadade palestinier den här gången men i israeliska dagstidningar diskuteras redan nästkommande krig. Där har man inga problem att se den koloniala logiken i konflikten.
Kitimbwa Sabuni, Muslimska mänskliga rättighetskommittén
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
