En feministisk och grön migrationspolitik kräver lagliga och säkra flyktvägar, även för kvinnor, skriver Klara Lidman, språkrörskandidat Grön ungdom.
Enligt UNHCR har redan 46 121 personer flytt över Medelhavet till Europa under 2016. Av dem är 19 procent kvinnor, 50 procent män och 31 procent barn, där flertalet kan antas vara pojkar.
Anledningen till den här könsobalansen är framförallt de stora risker och ekonomiska insatser som en flykt till Europa innebär. Osäkra flyktvägar med risk för våld, sexuellt våld, sexuella övergrepp och transaktionssex leder till att många kvinnor lämnas kvar i krig och konflikt och att de som flyr blir exploaterade och traumatiserade.
Vård- och traumainsatser för kvinnor som råkat ut för sexuella övergrepp, säkra transaktionsboenden med könsseparerade hygienutrymmen och möjlighet att undvika folksamlingar är några av UNHCR:s förslag på åtgärder. I en rapport beskriver organisationen situationen för kvinnor och flickor som flyr till Europa i dag och hur flyktvägarna på olika sätt kan göras säkra.
Detta är ett arbete som sker på europeisk nivå och nu när EU-kommissionen beslutat att prioritera ner jämställdhetsarbetet är det än viktigare att Sveriges regering driver på för en feministisk migrationsagenda i EU.
Transaktionssex, alltså sex i utbyte mot att få passera en gräns, få tillgång till mat och vatten eller att få tillgång till ett falskt pass, är otroligt vanligt förekommande. Transaktionssex räknas i dag juridiskt som prostitution, eftersom migrantkvinnor anses sälja sex i utbyte mot andra tjänster, något en i vissa transitländer kan bli straffad för.
Med tanke på de överhängande element av exploatering och tvång som transaktionssex innebär bör Sverige arbeta i EU för att transaktionssex ska räknas som trafficking, eftersom det innebär exploatering av en person i beroendeställning. Det skulle vara ett vapen mot människosmugglare och ett sätt att säkra rättigheterna för kvinnor på flykt.
Att förhållandevis få kvinnor flyr innebär inte att det är negativt att män får möjlighet att fly. Tvärtom. Anhöriginvandring, alltså att personer får återförenas med sin familj, är ett säkert sätt för kvinnor och barn att fly på. Enligt Röda korset är möjligheten till familjeåterförening dessutom den viktigaste integrationsåtgärden. Det centerpartistiska förslaget om humanitära visum för anhöriginvandring bör antas, och möjligheterna för anhöriginvandring utökas.
Remitteringar, alltså att personer som emigrerat skickar pengar till sina familjer i hemlandet, har visat sig mer effektivt än bistånd för att utrota fattigdom och utgjorde 2012 hälften så mycket pengar som det totala utvecklingsbiståndet. Migrationen kommer således även de till del vars familjemedlemmar lyckats fly. Vår regering borde dessutom ta emot fler kvotflyktingar, vilket är ytterligare ett exempel på migration som är säker för kvinnor.
De överhängande problemen denna höst och vinter har varit de restriktiva och nationalistiska tongångarna i migrationspolitiken, och att en regering där ett grönt parti ingår har infört reformer som inskränker människors rätt att söka asyl. Klart står ändå att det är många människor som, trots inskränkande politik, tar sig till Europa och Sverige.
En feministisk och grön migrationspolitik kräver lagliga och säkra flyktvägar, även för kvinnor. Och att vi fortsätter att arbeta för en värld med öppna gränser där alla människor har möjligheten att röra sig över landsgränser men där ingen behöver fly undan krig eller klimatförändringar.
Klara Lidman, språkrörskandidat Grön Ungdom
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
