Vad somliga kan betrakta som en nödvändig formalitet i ett parlamentariskt dödläge har bland en del moderater växt till en fråga om nära nog liv eller död.
Det har uppstått vad som närmast måste beskrivas som en revolt inom Moderaterna mot decemberöverenskommelsen, DÖ. Redan då överenskommelsen slöts fanns det mummel i de moderata leden, över det konstiga i att man presenterar en egen budget, men sedan inte röstar för den. Men det är ju inte svårare än att syftet med överenskommelsen är att säkra att den största partikonstellationen, den rödgröna, får igenom sin budget.
Däremot hindrar DÖ på inget vis oppositionen från att driva en tydlig oppositionspolitik. 67 tillkännagivanden i riksdagen har det hittills i vår blivit från alliansen, så nog har oppositionen både synts och hörts.
Ändå har mumlet från i julas stegrats till något som närmast liknar ett uppror mot den nya och ännu osäkra partiordföranden Anna Kinberg Batra. Vad somliga kan betrakta som en nödvändig formalitet i ett parlamentariskt dödläge har bland en del moderata kommunalråd växt till en fråga om nära nog liv eller död, heder eller vanära. Inom 10 av 26 moderata länsförbund finns nu krav på att skrota uppgörelsen.
Emellertid ser det ut som revoltörerna saknar alternativ, om de vill avskaffa DÖ och därmed störta den röd-gröna regeringen. Somliga kan tänka sig en ohelig allians mellan Moderaterna och Socialdemokraterna. Tanken på en regering med alliansen + Miljöpartiet förs fram.
Konstigheter, som förmodligen mest är dimridåer för det man inte törs säga, att man vill ha ett stabilt regeringsunderlag i form av alliansen–Sverigedemokraterna. Och revoltörerna får förstås vatten på sin kvarn av Dagens Nyheters opinionsmätning på tisdagen som visar att fler alliansväljare än förut vill se ett öppnare samarbete med SD.
Dess bättre står Kinberg Batra än så länge fast vid DÖ och partiets traditionella linje med en liberal flyktingpolitik – men hur länge kommer hon att klara pressen?
Hon har hamnat i farligt läge med sitt ungdomliga uttalande om att stockholmare är smartare än lantisar, för nu har hon faktiskt emot sig en armé av medelålders manliga lantisar, där en del öppet säger att partiledningen inte som på Reinfeldts tid ska få straffa ut de avvikande och belöna de lydiga.
Detta är bekymmersamma signaler. En partiledare kan inte i längden utmana kärnan i sitt parti. Det visade exempelvis socialdemokratins inre revolt mot Mona Sahlins linje att inte inkludera Vänsterpartiet i en möjlig regering, något som medverkade till att hon i praktiken blev avsatt efter valet.
En indikation på hur det kan avlöpa kommer i helgen när Skånemoderaterna på sin stämma ska säga vad de tycker om DÖ. Sedan kommer riksdagens behandling av budgeten i början på nästa månad, då rebelledaren Finn Bengtsson från Linköping och några av hans kumpaner tänker trotsa DÖ och sin egen partiledning och rösta på alliansens vårbudget.
Det är svårt att tänka sig att Anna Kinberg Batra kan vänta till partistämman i oktober med en strategi för hur partiupproret mot henne ska hanteras.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
