En tredjedel av de kristdemokratiska partidistrikten ville se den extremkonservative Lennart Sacrédeus på listan till Europaparlamentsvalet som hålls i juni. Men den stora minoriteten kördes över. Valberedningen plockade bort Sacrédeus trots hans popularitet, med argumentet att en ny generation politiker ska få företräde. Eftersom endast två av listans topp tio-namn är under 30 och en (1) under 40, är det uppenbarligen ett svepskäl. De övriga på listans tio första platser är mellan 50 och 70 år gamla – knappast en ny generation. Det är tydligt att valberedningen valde att gå partistyrelsens och inte medlemmarnas ärende.
Kristdemokraterna har därmed genomgått samma typ av transformation som de övriga tre borgerliga partierna. Moderaterna blev De Nya, Centerpartiet Stureplansfähiga och Folkpartiet Björklundskt batongliberala. I alla dessa tre processer har det funnits ett gemensamt och tydligt inslag: rättning i leden.
Allianskamraterna har under den här processen haft överseende med Kristdemokraterna. Man har sett mellan fingrarna på deras populistiska ståndpunkter i exempelvis fastighetsskatten och bensinskatten. KD behöver trots allt överleva för att alliansen ska få regeringsmakten. Men kanske har det hela tiden varit oundvikligt att det minsta partiet i den borgerliga alliansen till slut också skulle tvinga sina medlemmar till alliansrättning.
Då är det inte så konstigt att partistyrelsen i sin alliansanpassning vill få bort en obekväm person. Lennart Sacrédeus har uttryckt sina obehagliga, antika och ibland även stolliga åsikter tydligt, till Göran Hägglunds stora förtret. Det har varit en svår balansgång för partiledaren: Riskera att förlora de allmänborgerliga väljarna eller de tydligt konservativa väljarna? Genom Göran Hägglunds glasklara och politiskt modiga klargörande om varför Sacrédeus lämnas ute i kylan, råder det numera ingen tvekan om vilken väg KD har valt.
Trots modet kan det visa sig vara ett strategiskt felval från Hägglund. Inte bara för Kristdemokraterna utan även för svensk politik i stort. Det finns en liten liten grupp väljare som vill ha sitt extremkonservativa parti. Och får de inte det genom ett tydligt demokratiskt parti som KD, när partiet gör sig självt onödigt, kommer de att välja det inte fullt så demokratiskt mogna Sverigedemokraterna i stället. Det är inte så konstigt att SD har försökt att värva Lennart Sacrédeus – de vet vilka väljare de är ute efter. Och den lilla lilla gruppen av väljare kan vara den som ser till att KD och SD byter plats med varandra i september 2010.
Det är en delikat uppgift, men Kristdemokraterna måste – liksom andra partier – sköta intern opposition smidigare med tanke på att det är väl känt vart missnöjet just nu tar vägen.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
