"We are in trouble." För Maldivernas president Mohamed Nasheed är klimatförändringarna på liv och död. Han styr ett land bestående av 2 000 öar. 200 av dem är bebodda, på 20 av dem måste hus redan flyttas. Och det innan prognoserna från FN:s klimatpanel IPCC har förverkligats: En halvmeters höjning av haven under vår livstid till följd av ett varmare klimat.
Med en medelhöjd över havet på 1,4 meter är klimathotet för Maldivernas president inte bara ännu en förhandlingsfråga på internationell nivå. Det är en reell fråga om överlevnad för hans 300 000 medborgare. Om inget görs kommer de att ansluta sig till den stora skaran klimatflyktingar som redan finns i världen. I Darfur flyr människor torkan, i Bangladesh översvämningar.
De som drabbas är de fattigaste – samtidigt som de rika fortsätter att leva som tidigare och utan att vilja ta ansvar för flyktingarna. För ett land som Maldiverna ställs frågan om vem som ska ansvara för klimatförändringarna på sin spets: De som drabbas eller de som har orsakat dem? Maldiverna har bestämt sig för att göra det de kan: Om tio år är landet helt klimatneutralt. Snart kan landet vara raderat från kartan, samtidigt som världens ledare i stället för att ta tag i de stora, avgörande frågorna träter om utsläppsnivåer och kastar ansvar på varandra. Inget tyder på att Köpenhamnsmötet i december kommer utmynna i något banbrytande.
Mohamed Nasheed, just nu i Sverige på inbjudan av Anna Lindhs Minnesfond och Tällberg Foundation, har förstått hur allt hänger ihop: fattigdom, mänskliga rättigheter, flyktingar, klimatförändringar. Kanske är det därför han får årets pris till Anna Lindhs minne. Han är Maldivernas svar på Nelson Mandela: Har suttit fängslad för sin kamp för demokrati, men lyckades mobilisera gräsrötterna och vinna presidentmakten i landets första demokratiska val.
Han vet att hans fattiga befolkning inte har något val – de kan inte ta första bästa flygbiljett till ett land på högre höjder. De kämpar för att överleva. Därför har presidenten startat en fond för att på sikt kunna köpa land åt sitt folk, där de kan bosätta sig om det värsta skulle inträffa. Sri Lanka, Indien och Australien är tänkbara mål. Här är en ledare som har förstått allvaret i klimathotet och som gör något aktivt åt det.
Enligt Mohamed Nasheed borde Kyotoprotokollet handla om vad man kan göra, i stället för vad man inte kan göra. Han talar om mildring och anpassning. Klimatförändringarna måste mildras. Och vi måste anpassa oss till effekterna av dem. Det kan bara göras med demokrati, där människor får vara med och forma sina liv, där de är fria och har välstånd. "Please stop assisting dictators", vädjade Nasheed på en presskonferens i Stockholm i går. Han sätter fingret på något centralt: Rätten att existera är basal. Och det är bara när människor har mat på bordet och sociala och politiska rättigheter tillgodosedda, som de kan kämpa för de avgörande framtidsfrågorna.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
