Ett samarbete mellan klimatrörelsen och fackföreningsrörelsen pekar framåt. Tillsammans kan vi driva på för klimatsmarta jobb och konkreta omställningsplaner.
Efter 20 år av resultatlösa klimatförhandlingar slog det senaste toppmötet, COP19 i Warszawa, ett tragiskt bottenrekord. Aldrig förr har storföretagen och fossillobbyn haft ett så stort inflytande. Handlingsförlamningen gick så långt att närvarande representanter för miljöorganisationer och fackföreningar lämnade mötet i protest.
Samtidigt, den unika manifestationen i Warszawa var ingen uppgiven gest. Under rubriken ”Nu är det nog!” deklarerade organisationerna att de, i stället för att spilla tid på det handlingsförlamade mötet, nu skulle satsa på att mobilisera människor och sätta tryck på sina regeringar. De lovade också att arbeta för att omvandla mat- och energisystem på nationell och global nivå för en lågutsläppsekonomi med anständiga jobb och ett anständigt liv för alla.
De som gjorde dessa utfästelser var inga udda smågrupper. På miljösidan fanns så väl Greenpeace och Världsnaturfonden som Friends of the Earth/Jordens Vänner representerade, medan facken representerades av världsorganisationen ITUC, med såväl LO som TCO som medlemmar.
Denna spirande enhet mellan klimat- och fackföreningsrörelsen pekar på en möjlig väg framåt: att flytta klimatfrågan till frågan om jobben och till dem som verkligen berörs – de miljarder människor som finns i och kring dessa organisationer världen runt. Till arbetsplatser och bostadsområden. En sådan folkrörelsesamverkan pågår redan i en rad länder.
Från Sydafrika till Storbritannien har fack- och miljöorganisationer gemensamt utarbetat program för en omställning av samhället genom satsningar på jobb som bidrar till en verklig minskning av utsläppen. Även i våra nordiska grannländer finns sådana långsiktiga samarbetsprojekt.
På senaste LO-kongressen beslutades att klimatfrågan skulle prioriteras och TCO har sedan länge publicerat ambitiösa klimatrapporter. Trots det verkar facken ännu leta vägar att omvandla klimatfrågan till en del av det dagliga fackliga arbetet i Sverige.
Ett hoppingivande frö är det klimatinriktade studiearbete som Transportfacket sjösatt, vilket visar på en insikt om de utmaningar vi står inför. Ett annat bra första steg är LO-ledningens medverkan i en artikel om skärpta klimatmål och krav på klimatinvesteringar (DN 10/1 2014).
Vad som nu krävs är en strategisk folkrörelsesamverkan, lokalt och nationellt, där vi driver på för konkreta omställningsplaner för fossilberoende företag, kommuner och regioner.
På konferensen Välfärd och Framtid som äger rum i Stockholm 15-16 mars 2014 kommer ett av temablocken att handla just om rättvis omställning och klimatjobb under medverkan av bland annat fackliga representanter från Danmark och Norge.
Responsen från ledande fackligt håll i Sverige har än så länge varit försiktig, men vi hoppas att de svenska facken ska bli inspirerade av initiativen i våra grannländer.
Vi hoppas att fackföreningarna, efter Warszawa, följer ITUC:s uppmaning och kommer med i ett brett arbete för den absolut nödvändiga omställningen som klimatfrågan kräver. Därför håller vi platser öppna för fackföreningarna i mars.
Lars Henriksson, metallarbetare och författare
Åke Johansson, tågmästare och författare, fackligt aktiv i Seko
Erik Blomqvist och Rebecka Hallencreutz, ordföranden, Jordens Vänner
Pia Björstrand och Samuel Jarrick, talespersoner, Klimataktion
Martin Willner, Gemensam Välfärd Stockholm
Håkan Sundberg, aktiv i Attac Sverige
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
