LEDARE Bara minuter in, till bilder av massiva islossningar och vidsträckta ökenlandskap, ställs vi inför katastrofen. Zoologen och programledaren David Attenborough riktar sig direkt till tittaren: ”Genom generationer har jordens stabila Eden närt mänsklighetens växande civilisationer. Men under blott en livstid har allt förändrats.”
”Our Nature”, Netflix vindlande dokumentärserie om klimatet, skiljer sig på mer än ett sätt mot föregångaren ”Planet Earth” från 2006. Snarare än en vacker naturskildring som visar jorden genom ett romantiskt, rosenskimrande filter är klimatkrisens våldsamma kaos i fokus.
Resultatet är ett omskakande porträtt av mänsklighetens kollektiva fuck up. För vem behöver post-apokalyptiska och fiktiva teveserier som ”The Walking Dead” eller ”The Colony” när naturen gått från att vara familjemys till den verkliga skräckskildringen?
Vi vet hur det ligger till: djurpopulationer som minskat med 60 procent; en global temperaturhöjning om närmare en grad celsius det senaste seklet; allt vanligare och extremare väderhändelser.
Den naturliga frågan är hur insikten ska omvandlas till handling.
Alltför ofta landar klimatdebatten i en grund, liberal analys där konsumtion och livstil, kryddad med klassförakt förklätt som klimatmedvetenhet, dominerar samtalet. Draget till sin spets: köp ekologiskt så löser det sig nog. Mönstret blir särskilt tydligt i den kanadensiska dokumentärfilmen ”Anthropocene – The Human Epoch”, som avslöjar vår vettlösa utplåning av ekosystem genom enskilda handlingar.
Blicken måste riktas mot det faktum att klimatkrisen och kapitalismen hänger ihop: du kommer inte åt den ena utan att angripa den andra.
Just därför är det också så viktigt att inte dra slutsatser av klimatkrisen genom ett moraliskt utan ett materialistiskt och strukturellt raster. Även om det finns gott om giriga aktörer – individer som företag – är det alltför snäva perspektivet vilseledande. I själva verket måste klimatfrågan kopplas till själva villkoren för det ekonomiska och finansiella system som förstärker kriserna.
Det är helt enkelt omöjligt att separera klimatfrågans konkreta förlopp med kapitalismens materiella funktionssätt. Humanekologen Andreas Malm pekar i sin forskning, liksom i sin senaste bok ”The Progress Of The Storm”, på sambandet mellan vinstintressets centrala position i ekonomin och klimatkrisens accelererande effekter sedan industrialiseringen.
Det globala kapitalets vinstfixering prioriterade energikällor, bränslen och material med störst marginalnytta. Systemet blev självförstärkande och belönade över tid kortsiktigt lönsamma, långsiktigt destruktiva, beteenden. I marxistiska termer har vi skapat en global ekonomi med astronomiska bytesvärden men begränsade bruksvärden. Och i dag har vi nått en punkt där kapitalismen, med sociologens och ekosocialistens James O’Connors formulering, ”håller på att få slut på ekosystem”.
Insikten är kristallklar: vill vi bygga samhällen där politikens kompassnål riktas mot hållbarhet och rättvisa krävs en genomgripande kritik av kapitalismen. Kampen för klimatet är i förlängningen en kamp om makten över människans villkor. I en intervju för tidskriften New Yorker sammanfattar David Attenborough den inneboende konflikten: ”Om du har ett system som ger dig en inkomst är du galen om du plockar ut så mycket vinst att du börjar förstöra samma kapital. Det tar dig mot katastrofen.”
”Our Planet” är en varning till nutiden om att klimatfrågan inte kan reduceras till att värna gulliga sälar eller justera medelklassens livsstil. Blicken måste i stället riktas mot det faktum att klimatkrisen och kapitalismen hänger ihop: du kommer inte åt den ena utan att angripa den andra.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
