Att bilda opinion blir i dag ofta en tävlan i vem som drar cynism och hån längst. Men politiken måste vara större än så. Kanske är eftertanke ingrediensen som saknas.
»Jävla syltrygg«. »Håll käften batikhäxa«. »Är du du dum i huvudet?«
Att följa Hanif Bali på Twitter de senaste åren har varit som att kliva längs ett digitalt minfält. Minsta snedsteg och du utsätts för en svärm av glåpord, antingen från honom själv eller hatmobben som tar honom i försvar.
Men nu är det slut på twittrandet. Bali avgår från partistyrelsen och sätts i Twitterkarantän, efter avslöjanden om att han har delat information från redaktionen bakom den högerextrema plattformen Nyheter Idag.
Balis med fleras politiska metamorfos sammanfaller med en återkomst för reaktionära och nationalistiska idéer. I Sverige och utomlands. Sylvi Listhaug, Norges invandrings- och justitieminister, har gjort sig känd som högerpopulistiska Fremskrittspartiets yvigaste megafon. Tidigare i veckan lämnade hon regeringen efter ett osmakligt utspel om att Arbeiderpartiet »prioriterar terrorister framför norska medborgare«.
DN:s ledarsida kopplar samman Bali och Listhaug med vridningen av vår tids politiska klimat. Det uppskruvade tonläget – där cynism och hån konsekvent belönas framför nyans och reflektion – säger något om samtiden.
När allt större delar av högern lämnar det liberala projektet bakom sig fladdrar dess företrädare.
Nu, när valrörelsen varvar upp, är vi i ett tillstånd där politiker glatt klafsar runt i de sociala mediernas gyttjepölar. Alla som inte delar en viss världsbild peppras med glåpord. Och att bilda opinion blir en tävlan i vem som drar narcissismen och megalomanin till sin spets.
Hånet och hatet har blivit en konstform där en handfull megafoner omgärdas av personkulter. I det uppskruvade tonlägets tid ryms inte analysen, nyansen trängs ut långt i marginalen.
Hånet och hatet har blivit en konstform där en handfull megafoner omgärdas av personkulter.
Vid en första anblick verkar det som om Moderaternas tillrättavisning av Bali visar att det finns en gräns för vansinnet. Att partiet drar en linje i sanden.
Men det är häpnadsväckande att det är först nu som Hanif Bali får en uppstramning. När Ulf Kristersson valdes till Moderaternas partiledare utlovade han en »mer vuxen samtalston«. Hittills har det enbart bestått i en läpparnas bekännelse.
För även om Bali lämnar partiledning och Twitter har han uppenbarligen Kristerssons fulla förtroende att stifta lagar i Sveriges högsta beslutande församling. Dessutom fortsätter Bali veva på Facebook – med samma ton och innehåll.
Vi kan inte ha det så här.
En opinionsbildning som kretsar kring reaktion, klick och spridning förvränger och förvildar det politiska samtalet. Drömmen om sociala medier som en renare, mer demokratisk form av kommunikation har snarare blivit en cynismens malström. Ett slags hatmobbens tyranni.
Vi får se upp. Politik får inte reduceras till ett klickmaskineri av vassa formuleringar och hårdragna vinklingar. Fåtalets hat på de digitala plattformarna kan inte krympa debattens horisonter. Politik måste vara större än så, ett hantverk där idéer stöts mot varandra, en växelverkan mellan konkurrerande ideologier.
Och det är inte alltid så klickvänligt. Men det kanske inte gör någonting. Kanske är det just den ingrediensen det politiska samtalet saknat mer än någonsin – eftertanke.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
