Krönika ”Om man låser in ett gäng landsbygdsforskare i ett rum och vägrar släppa ut dom innan dom kommit överens om vad ‘landsbygd’ är, så är risken att dom aldrig mer ser dagens ljus.”
Av: Josefina Syssner
Sen ett par val tillbaka har jag intresserat mig för de politiska partiernas landsbygdsprogram. Medierna fylls av reportage om klyftor mellan stad och land, inte sällan illustrerade av genrebilder på igenväxta hus, en nedgången industri eller ansiktslös pensionär med rollator. Det är då jag börjar plöja partipamfletter. Hur ställer sig partierna till allt detta? Vilka problem beskrivs och vilka lösningar presenteras? Varken nu eller tidigare har läsningen varit särskilt upplyftande.
Dikotomin mellan stad och land återupprepas i princip överallt, samtidigt som alla är överens om att det ska vara möjligt att leva i hela landet. Årets nyhet är kanske att fler fått upp ögonen för nyindustrialiseringen i norr. Att en levande landsbygd har säkerhetspolitiska dimensioner. Att Sverigedemokraterna meddelar att de vill bli de svenska landsbygdernas starkaste röst, och att Kristdemokraterna presenterar sig som det nya borgerliga landsbygdspartiet.
Till att börja med är ”landsbygden” helt värdelöst som analytiskt begrepp
På sätt och vis är det märkligt. Ingen annan geografi – förutom förorten – får en sådan särbehandling i den politiska debatten. Vi hade kunnat prata om pendlingskommuner och om deras hårt prövade medborgare. Nästan en tredjedel av Sveriges befolkning bor i en sådan kommun. Vi hade kunnat prata om kommuner som åldras. I en tredjedel av kommunerna har mer än 45 procent av befolkningen hunnit fira sin femtioårsdag. Vi hade kunnat prata om kommuner med bostadsbrist. Om kommuner som gradvis minskar sitt befolkningsunderlag. Men det gör vi inte. I stället pratar vi om land och stad. Om det rurala missnöjet och om hur landsbygdens väljare hytter med näven i riktning staden. Om hur klyftan ökar och om hur staden står på ena sidan, och landsbygdens folk på den andra.
Det här är en bild som jag värjer mig emot, och jag gör det av flera skäl.
Till att börja med är ”landsbygden” helt värdelöst som analytiskt begrepp. Om man låser in ett gäng landsbygdsforskare i ett rum och vägrar släppa ut dom innan dom kommit överens om vad ”landsbygd” är, så är risken att dom aldrig mer ser dagens ljus. Dom kommer prata natt och dag om gleshet och avstånd, om gränsdragningsproblem, om nationella skillnader och om säsongsboende ska räknas in i underlaget eller inte. Dom kommer prata om skillnader i näringslivsstruktur, om variationer mellan landsbygdskommunernas tätorter och deras omland. Om landsbygder som spirar, växer, sjuder av liv, och om landsbygder där servicen sakta monterats ned.
Självklart är ”staden” ett lika trubbigt begrepp. Vilken stad är det vi pratar om, och är det rimligt att tro att alla där får det bättre samtidigt som alla på alla landsbygder får det sämre? Tankefiguren blir snart obegriplig.
I stället för att ägna oss åt förenklingar om stad och land, så borde vi prata mer om hur samhällelig förändring påverkar olika människor i olika geografier. Förmodligen ser vi då att konfliktlinjen inte alls står mellan stad och land. Snarare borde vi prata i termer av centrum och periferi, och om skillnader mellan områden och människor som är resursstarka och om de som av olika anledningar inte är det.
En följdfråga blir då vilka skillnader och obalanser som det offentliga ska engagera sig i. Är skillnader i villkor statens huvudvärk, eller får man skylla sig själv om man råkade hamna fel? Kan skillnader i villkor till och med hänföras till tidigare politiska beslut? Vilka krav och löften om nationell likvärdighet ska staten utfästa – hur ska de realiseras och vem ska finansiera? Ska kommunerna själva få avgöra om tillgänglighet är viktigare än kvalitet, till exempel? Det här är frågor som inte handlar primärt om stad och land, utan om mönster om olikhet, ojämlikhet och i vissa fall orättvisor – och om hur samhället ska styras i relation till dom. Tänk om vi kunde få läsa reportage och partipamfletter om det istället?
Josefina Syssner
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
