Kollektivavtalet blev vinnaren

Gästkrönika Den nya LAS-uppgörelsen har väckt stor uppmärksamhet. Men få av kommentatorerna tycks ha fattat vad som stod på spel, skriver Robert Björkenwall.

Den nyligen träffade uppgörelsen på svensk arbetsmarknad mellan Svenskt näringsliv (SN), tjänstemannakartellen PTK samt IF Metall och Kommunal bör analyseras närmare. Detta bland annat för att media både underrapporterat och inte riktigt förstått varför det gick som det gjorde. Främst för att det låg i arbetsgivarnas, SN, och PTKs absoluta intresse som värnare av kollektivavtalsmodellen mot politisk klåfingrighet att bredda den ursprungliga SN–PTK-uppgörelsen och även få Unionens fackliga kompis IF Metall med i uppgörelsen. Och IF Metall ville då i sin tur ha det största LO-förbundet med så att de inte var ensamma från LO-sidan i den nu träffade uppgörelsen om arbetsrätten, vidareutbildningen och a-kassan.

Med båda dessa stora LO-förbund så ökade legitimiteten i att kollektivet var och är bästa metoden att reglera detta på, och inte genom lagstiftning. Och just det här med kollektivavtal ”råkade” även vara regeringens önskescenario så ett visst tryck därifrån bidrog säkert till att det också blev så. Men viktigt att veta är att det fanns och finns starka röster inom SN som föredrar en renodlad lagreglering, men den sidan förlorade mot organisationens förhandlare som ville slå vakt om kollektivavtalsmodellen. Och för att öka trovärdigheten i det vägvalet så bjöd SN och PTK till lite så att IF Metall – redan halvt inne – men även stora, viktiga Kommunal kom med – och därmed mer än halva LO. Och tids nog skulle jag tro att ytterligare några förbund kommer ansluta sig.

Ett strategiskt vägval låg nog bakom hela den här processen. Och tjänstemännen i Unionen vill ha IF Metall med i uppgörelsen (de två är kanske ett om 5–6 år) och IF Metall ville som sagt inte gå in ensam utan sällskap av stora Kommunal. Och när de tillsammans lyckades få till viktiga kompletterande förbättringar såsom att begränsa arbetsgivarnas möjligheter att korta arbetstiden genom hyvling och visstidare med tillfälliga anställningar ska övergå till fast efter 12 månader i stället för 24 månader kunde Kommunal också gå med i LAS-avtalet.

Med det uppnådda avtalet räddades i praktiken tanken om fortsatta kollektivavtalade lösningar för överblickbar tid. Förlorare är Centern och Liberalerna (som politiska budbärare) och aktivistiska arbetsgivare som velat överge  kollektivavtalet som lösning och i stället satsa på politiskt beställda lagar utformade enligt deras skräddarsydda syften. Tyvärr är det många som inte riktigt förstått hur avgörande det här var – också för kollektivavtalets anhängare.

Det politiska kommentariatet registrerar med stora ögon vad som händer – men fattar inte vad som egentligen sker.

Journalisterna förstod det inte och underrapporterade om saken för att i stället fokusera på LO-splittringen! (Vilket kommer att lösa sig – tids nog.) När Mats Knutson kommenterar i SVTs Aktuellt att Annie Lööf och Centern har vunnit så är han helt fel ute. Förstår han ens frågan? Knappast just intet om partsrelationer och hur parterna vill reglera villkoren på arbetsmarknaden. Han och vissa andra i det politiska kommentariatet agerar som  nykära elever på Dramatiska institutet – registrerar med stora ögon vad som händer – men fattar inte vad som egentligen sker.

Nu följer en period av utredning och beredning i regeringskansliet kring den lagstiftning – Lagen om anställningsskydd, Las, m fl – som måste justeras utifrån de nya kollektivavtalen. Medel för vidareutbildning måste också tas fram. Sommaren 2021 bör vi kunna veta lite mer om hur allt landar.  Sammantaget kommer det att bli en stor förändring och lite nytänkande på svensk arbetsmarknad under kommande år. Men kollektivavtalet har nu för överskådlig tid tryggats som väg att reglera villkoren på arbetsmarknaden i vid mening.

Robert Björkenwall är frilansjournalist, utredare och omvärldsanalytiker. Han har varit presschef i fackförbundet Seko och sakkunnig i regeringskansliet.