»Kom ihåg detta, fackliga kamrater«

Det finns en socialdemokratisk modell för höjda löner och förbättrade anställningsvillkor. Och det finns den raka motsatsen till politik hos högern, skriver Anders Österberg (S), riksdagsledamot och Alexander Lindholm, ombudsman Seko.

Socialdemokraterna kommer att inte lägga sig i vilket kron- eller procenttal som fackförbund och arbetsgivarorganisationer kommer överens om.

Däremot kommer arbetarrörelsens ena ben stödja det andra. För ett samhälle utan klyftor och där alla kan leva på sin lön är en förutsättning för att alla människor ska ges samma möjligheter att söka sina bästa stämningars längtan. Alla som gått en facklig grundkurs har lärt sig om de fackliga värnen mot marknaden – Socialdemokraterna för en politik som stärker varje värn och förbättrar möjligheterna till en framgångsrik avtalsrörelse.

För det första. Förutom en hög organisationsgrad och många drivande medlemmar är en låg arbetslöshet det bästa stöd ett fackförbund kan ha i ryggen när de kliver in i avtalsförhandlingar. Med ett lägre utbud av arbetskraft kommer konkurrensen om jobben att vara mindre och därmed ökar möjligheterna att driva på för högre löneökningar. Där ser vi att regeringens politik redan nu gör stor skillnad. Arbetslösheten sjunker kraftigt och ungdomsarbetslösheten är den lägsta på tolv år i Sverige.

För det andra krävs en aktiv arbetsmarknadspolitik. Här ser vi hur regeringen investerar i mer vuxenutbildning och gör satsningar på yrkesprogrammen. Det bidrar både till att bekämpa arbetslösheten och lösa en del av den missmatchning som finns på dagens arbetsmarknad.

Ett tredje vapen att bära med sig in förhandlingsrummet är en stark a-kassa. Med en omställningsförsäkring värd namnet är inte den arbetslöse lika benägen att ta ett jobb för lägre lön och sämre villkor än vad andra i branschen har. Villkoren blir också lättare att försvara och förbättra.

Att förstärka arbetslöshetsförsäkringen var en av de största reformerna i regeringens första budget. Vi ser nu hur allt fler omfattas av försäkringen och får 80 procent av sin lön vid arbetslöshet. Detta att jämföra med de borgerliga åren då taket i a-kassan var så lågt att många arbetare inte ens fick ut halva sin tidigare lön vid arbetslöshet.

Det fjärde värnet handlar om anställningstrygghet. Den borgerliga regeringen införde anställningsformen allmän visstid och återinförde därmed daglöneriet på svensk arbetsmarknad. Det tvingade ut många, främst unga och kvinnor, i ett träsk av SMS-anställningar – en ohållbar situation som skapar otrygghet.

Därför har regeringen lagt fram en proposition för att förbättra anställningstryggheten för alla de som arbetar under anställningsformen allmän visstid. Socialdemokraterna har även ett kongressbeslut på att alla tidsbegränsade anställningar ska vara sakligt motiverade. Tyvärr ser vi inte att det finns någon majoritet för detta i riksdagen i dag.

Ett hot som vi sett mot svenska kollektivavtal det senaste decenniet är konkurrensen från företag som vägrar teckna avtal med svenska fack och i stället verkar på svensk arbetsmarknad med villkor som ofta är i enlighet med östeuropeisk standard. Här lyder Socialdemokraternas vallöfte att riva upp Lex Laval – en lag som Reinfeldts regering instiftade.

Kom ihåg detta. Prata med dina arbetskamrater om detta. Det finns en socialdemokratisk modell för höjda löner och förbättrade anställningsvillkor.

Och det finns den raka motsatsen till politik hos högern: en politik som skapar arbetslöshet, sänkta löner och dessutom ett värdelöst skydd på grund av urholkad arbetsrätt, a-kassa och sjukförsäkring.

Anders Österberg (S), riksdagsledamot
Alexander Lindholm, ombudsman fackförbundet Seko