Debatt När antisemitismen skickar ut sina giftiga trådar i demokratins rum, då blir jag rädd. Nu måste det moderata finansborgarrådet Anna König Jerlmyr ge besked: Kommer ni att styra med SD efter höstens val? skriver Paulina Sokolow förstanamn för Feministiskt initiativ i Stockholms kommunval.
Stockholm har den största andelen judar i Sverige. För oss har vår huvudstad de senaste tio åren blivit en alltmer hotfull plats i takt med SD:s normalisering – dels genom väpnade nynazistiska organisationers framväxt, och dels med hotet hängande över oss att högerpartierna i Stockholm just nu inte uttryckligen stänger dörrarna för ett samarbete. När antisemitismen skickar ut sina giftiga trådar i demokratins rum, då blir jag rädd.
Mina föräldrar kom till Sverige 1969 från Polen som flyktingar efter den kommunistiska regimens aggressiva kampanj mot judar, som pågick i slutet av sextiotalet i samband med studentprotester i Warszawa. Judar som grupp anklagades öppet för landsförräderi och efter det gick det snabbt. Bara drygt tjugo år efter Förintelsen började judar att sägas upp från sina anställningar, formellt diskrimineras på universiteten och nekas att hyra bostad. Lösningen hette, än en gång, utrensning och drygt 20 000 av de återstående judarna lämnade Polen, varav ca 3000 av dem kom till Sverige.
Den här relativt okända historien blev mina föräldrars öde – och mitt. Jag, ett krulltottigt Tjorven-barn, föddes här och växte upp i den bästa av världar; ett miljonprogramsområde i förorten i ett Sverige som på många sätt är en annorlunda plats än den mina barn vuxit upp på.
Igår var det dagen mot rasism och diskriminering. Men antisemitismens jordmån finns överallt. Den ligger och gror, alltid redo att flamma upp och förgöra. När jag växte upp levde vi fortfarande i efterdyningarna av andra världskriget och hela idén om en välfärdsstat byggde på lärdomarna efter katastrofen: Aldrig mera krig. Det sena sjuttiotalet och åttiotalet var genomsyrat av idén om att antirasism, generositet och inkludering var norm. Många skulle kunna hävda att den här hållningen ibland var välvilligt naiv och i många fall säkert missriktad. Men att vara rasist och att uttala antisemitiska påståenden ansågs skamligt inom alla partier, från höger till vänster. Vid minsta antydan skulle en sådan politiker befinna sig ute i kylan för all evighet.
Vi behöver påminna oss om att så inte längre är fallet. Idag innehar personer som i vår tid uttalat sig hotfullt mot judar tunga politiska förtroendeposter. Det tycks inte oroa borgerliga politiker det minsta. Och det räcker inte med fagra ord om Israel eller säkra synagogebesök. Vi judar finns utanför dessa sfärer också.
I Stockholm har L en prekär situation där de än så länge valt en kallsinnig hållning gentemot SD. Bra men trycket från KD och M är inte att leka med,
I Stockholms kommun hade Sverigedemokraterna 8 procent i senaste valet och de ser just nu ut att få en vågmästarroll. I andra svenska kommuner har de blåbruna allianserna redan ägt rum. Tyvärr så har ännu inte högerpartierna i Stockholm utfärdat några löften om att inte samarbeta eller bilda block med det parti som är fullständigt tryfferat med antisemiter. Att Ulf Kristersson ljög Hédi Fried rakt i ansiktet 2019 gick knappast någon förbi, medan Liberalernas blockflytt på riksdagsnivå skedde mer sömlöst, utan tidningsbilder med starkt symbolvärde.
I Stockholm har L en prekär situation där de än så länge valt en kallsinnig hållning gentemot SD. Det är bra – men trycket från KD och M är inte att leka med, vilket vi sett. Frågan måste ställas till det moderata finansborgarrådet Anna König Jerlmyr, kommer ni att styra med SD efter höstens val?
Mina föräldrar kom hit för att deras barn skulle slippa uppleva antisemitism. Föreningen mellan de traditionella högerpartierna och SD riskerar annars snart att vara fullbordad.
Paulina Sokolow (Fi)
Förstanamn för Feministiskt initiativ i Stockholms kommunval
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
