debatt Det är inte bara Annie Lööf som kommer vara en nagel i ögat på Stefan Löfven. Kommunal kommer att vässa klorna för välfärden och alla yrkesskickliga medlemmar under denna mandatperiod, skriver Lisa Bondesson, samhällspolitisk chef, Kommunal.
I fem dagar har Sverige haft en ny regering. De första timmarnas glädje av att man äntligen kommit överens skuggades av vetskapen om den politik som den nya regeringen kommer föra.
Som ny samhällspolitisk chef på Kommunal kan jag konstatera att Kommunal har kunnat fira många fackliga segrar de senaste åren. Med januariavtalet, som slöts mellan S, MP, C och L, befarar vi att det kommer krävas insatser på en helt annan nivå än tidigare för att medlemmarna i ännu högre grad ska kunna utvecklas i sina yrken, ha en god löneutveckling, bra arbetsmiljö och goda arbetsvillkor.
Januariavtalet innehåller 73 punkter och vid en första granskning kan vi konstatera att merparten av dessa inte kommer gynna medlemmarna i Kommunal. Inte deras arbetsmiljö. Inte deras privatekonomi och inte heller det samhälle de är en del av.
Fördelningspolitiskt är januariavtalet oerhört deprimerande läsning.
Det jag reagerar allra starkast på är den ojämlika fördelningspolitiken och den försvagade anställningstryggheten. Det är inte en politik som löser problemen med bristande resurser till välfärden.
Fördelningspolitiskt är januariavtalet oerhört deprimerande läsning. I ett läge där det behöver anställas 135 000 fler i välfärden under kommande mandatperiod, behövs ekonomiska satsningar.
Visserligen har statsminister Stefan Löfven aviserat ytterligare 5 miljarder kronor årligen till kommuner och landsting men många punkter i januariavtalet är center- och liberalpolitik som handlar om sänkta arbetsgivaravgifter, slopad värnskatt och utökat RUT. Allt detta utöver M/KD-budgetens 20 miljarder kronor i skattesänkningar.
Hur ska man i kommande budgetar få resurserna att räcka till fler kollegor med rätt utbildning inom den för hela landet så avgörande välfärden? Överenskommelsen prioriterar dessutom skattesänkningar för dem med högst inkomster.
Vidare handlar det om försämrad anställningstrygghet som inte bara riskerar att ge oss en stor grupp med otrygga anställningar, genom markant utökade undantag från turordningsreglerna i LAS, utan också en rubbning i maktbalansen på arbetsmarknaden.
Enligt uppgifter från SCB och Kommunals medlemsregister finns cirka 28 000 medlemmar i företag med färre än 50 anställda som skulle få en markant försämrad anställningstrygghet.
Det är dessutom i de mindre företagen o-organiseringen är som störst och där villkoren i övrigt är som mest skakiga. Att man på en arbetsmarknad som skriker efter arbetskraft koncentrerar sig på att göra det lättare att bli av med anställda är från fackligt håll mycket svårbegripligt.
Det är dock glädjande att vi har en regering. Och mot bakgrund av det parlamentariska läget har jag förståelse för att detta avtal slutits. Regeringen kan nu bygga sin politik på demokratiska värden, utan inflytande från Sverigedemokraterna.
Sakpolitiskt finns också ett antal punkter i januariavtalet som är bra förslag som till exempel att vi får en familjevecka, att lärarassistentens roll i skolan lyfts och arbetskläder till anställda i äldreomsorgen. Men vi vill mer!
Det är inte bara Annie Lööf som kommer vara en nagel i ögat på Stefan Löfven. Kommunal kommer vässa klorna för att se till att skydda resurserna till välfärden och att alla yrkesskickliga medlemmar i Kommunal inte går lottlösa ur denna mandatperiod.
Lisa Bondesson är ny samhällspolitisk chef på Kommunal. Hon kommer närmast från Sveriges Ingenjörer.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
