100 000 anställda inom vård och omsorg har i genomsnitt en månadsinkomst på drygt 8 000 kr. KI:s lönebildningsrapport ger en missvisande bild och bör skilja på inkomst och lön.
I dag publicerade Konjunkturinstitutet, KI, årets lönebildningsrapport. De slår fast att dagens nivå på lägstalönerna hindrar etablering på arbetsmarknaden. Nu seglar det upp en debatt som går ut på att fack och arbetsgivare ska ta ansvar för att inte höja lägstalönerna. Kommunal är kritiska till de slutsatser som dras.
För att få en rättvisande bild av verkligheten och de faktiska ekonomiska resurser som de lägst avlönade, oftast nyanställda, har att röra sig med är det helt avgörande att skilja på lön och inkomst. I de beräkningar som KI och forskningen ofta refererar till används konsekvent beräkningar baserade på ett underförstått antagande om att nyanställda på lägstalön får heltidsanställning. Den ekonomiska verkligheten för Kommunals medlemmar är dock en helt annan.
I exempelvis kommuner och landsting finns ungefär 500 000 anställda i yrken som Kommunal organiserar, däribland undersköterskor och barnskötare. Personalomsättningen är hög. Av de cirka 125 000 som slutar och ersätts med ny personal varje år, anställs cirka 100 000 på deltid. Fakta är att dessa personer i genomsnitt har en månadsinkomst på drygt 8 000 kr. Lev på den inkomsten, den som kan!
Dessutom, vi talar inte om ungdomslöner heller, i genomsnitt är dessa 100 000 människor 34 år gamla. För att få ihop en månadsinkomst som täcker det väsentliga i vardagen väntar, för de allra flesta av de som idag har en lön i närheten av lägstalön men en inkomst på kanske hälften av denna, ett evigt pusslande av att få ihop jobbtid i ofta flera otrygga anställningar i flera olika branscher.
Varför är barn fattiga? Svaret på den frågan är barn är fattiga för att de har fattiga föräldrar.
Sammantaget gör KI och forskningen det alldeles för lätt för sig. Villkoren för välfärdsarbetare måste ses i relation till individuella konsekvenser och konsekvenser för välfärden på längre sikt. Medborgarnas behov ska tillgodoses och det är politikernas uppgift att skapa förutsättningar för detta. Vi står inför ett stort rekryteringsbehov till offentlig sektor. SKL beräknar att det kommer att behövas anställas cirka en halv miljon personer inom loppet av 10 år.
Kvalitet inom vård och omsorg kan aldrig diskuteras frikopplat från personalens villkor. Vilka tänker man sig locka till dessa viktiga jobb om villkoren inte är bra och blir bättre? Om lönerna dumpas, kommer det att bli problem att rekrytera och detta riskerar skapa en nedåtgående spiral som hotar den välfärd som befolkningen beställt av politiken.
Offentlig sektor och medborgarnas berättigade höga krav på kvaliteten i välfärden är en parameter som aldrig kan ersättas av mekaniska skrivbordskalkyler, som bland annat KI ägnar sig åt. Verkligheten är dessvärre långt mer komplex än vad ekonomer tenderar att tro. Därför avvisar Kommunal krav på sänkta lägstalöner.
Problemet behöver tas an från motsatt håll, vad kan arbetsgivarna göra för att erbjuda trygga anställningar, heltider och färre visstidsanställningar så vanligt hederligt folk ska kunna leva på sin arbetsinkomst i fortsättningen.
Kristina Mårtensson, samhällspolitisk chef, Kommunal
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
