Arbetsvillkoren i välfärden är ofta usla. Även i socialdemokratiskt styrda kommuner och landsting. Det är dags att gå från ord till handling.
Kommunal nådde stora framgångar på Socialdemokraternas kongress. Ombuden beslutade att Socialdemokraterna ska utforma en anständig personalpolitik för anställda i välfärden. Rätten till heltid ska vara norm, delade turer ska tas bort och tillsvidareanställning ska vara huvudregel. Det ska finnas objektiva skäl för tidsbegränsade anställningar.
Vi vill tacka alla som drev fram dessa beslut. Många socialdemokrater förstår att välfärden är lika viktig för tillväxten som tillväxten är för välfärden. En bra äldreomsorg och barnomsorg är förutsättningen för att industriarbetare och tjänstemän alls ska kunna gå till jobbet om dagarna. Därför måste arbetsvillkoren i välfärdstjänsterna vara goda. Särskilt som en halv miljon medarbetare behöver rekryteras till välfärden de kommande tio åren.
Men än så länge är kongressbesluten bara ord. Oavsett vad Socialdemokraterna säger – hur starkt de än intygar välfärdsarbetarnas betydelse – kvarstår faktum. Arbetsvillkoren i välfärden är ofta usla. Även i socialdemokratiskt styrda kommuner och landsting.
Deltidsarbetet är omfattande i Kommunals kvinnodominerade yrken, där 57 procent av kvinnorna arbetar deltid. För dem är deltid inte något man har några år när barnen är små. De jobbar deltid under majoriteten av sitt yrkesliv.
När det gäller visstiderna i välfärdssektorn är problemen gigantiska. Inom Kommunals yrken har visstidsanställningarna ökat sex år i rad. Från 25 procent 2008 till 32,5 procent 2014.
Inom äldreomsorgen har visstids- och timanställda oftare delade turer än tillsvidareanställda. 53 procent av de visstidsanställda jobbar delade turer – jämfört med 45 procent av de tillsvidareanställda.
Eftersom visstidsanställda betydligt oftare arbetar deltid blir lönegapet mycket stort. I snitt får en visstidsanställd ut cirka 10 500 kronor mindre i månaden än en tillsvidareanställd.
I ”världens mest jämställda land” tjänar en verkstadsarbetare 2 800 kronor mer i månaden än en undersköterska, trots att de har lika lång yrkesutbildning. Här är bemanningen i välfärden så låg att många välfärdsarbetare sliter ut sig i förtid, när de helt på egen hand försöker upprätthålla något slags värdighet i välfärdstjänsterna.
Allt det här gör många av Kommunals kvinnor fattiga. De får inte ihop sin ekonomi när de jobbar och efter pensionen blir sju av tio beroende av garantipension.
Därför är de socialdemokratiska kongressbesluten så förpliktigande. På S-kongressen fick Stefan Löfven möta undersköterskan Shukri Ryback och kokerskan Nasik Aziz. De pratade med honom om rättvisa arbetsvillkor och högre löner i välfärden. Det var ett samtal som varenda politiker i svenska kommuner, landsting och regioner borde ha hört.
Att skapa bättre arbetsvillkor i välfärden – helt enkelt att börja respektera välfärdsarbetarna – är nämligen ingen politisk fråga som kan skjutas uppåt i systemet till riksdag och regering. Statsbidragen för att anställa fler utbildade undersköterskor i äldreomsorgen är givetvis mycket viktiga. Men först och främst måste landets lokalpolitiker bestämma sig för att prioritera välfärdsarbetarna på riktigt.
Kommunerna och landstingen kan inte vänta en enda dag till med att rensa upp i träsket av visstider, deltider och delade turer. Inte om de värnar omsorgen om barnen och de gamla och vill klara personalförsörjningen.
Kommunal kommer att göra allt för att pressa socialdemokratiska politiker att gå från ord till handling. Helgens kongressbeslut är till för undersköterskan Shukri, kokerskan Nasik och deras arbetskamrater. Nu måste löftena bli verklighet – för att rädda välfärdstjänster och välfärdsarbetare vars situation är akut.
Annelie Nordström, ordförande Kommunal
Lenita Granlund, avtalssekreterare Kommunal
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
