Victor Tanaka

debatt Svensk arbetsmarknad står inför en historisk utmaning när det gäller kompetensförsörjning. Men det är en komplex process, som kräver samverkan mellan många olika aktörer. Landets kommuner spelar en helt avgörande, men tyvärr undanskymd roll, skriver Arbetsförmedlingens analytiker Victor Tanaka.

Svensk arbetsmarknad står inför en historisk utmaning när det gäller att klara 20- och även 30-talets kompetensförsörjning. Under 10-talet har bristsituationen på arbetsmarknaden förvärrats samtidigt som den strukturella, konjunkturoberoende arbetslösheten ökat. Bristsituationen var betydligt svårare under den senaste konjunkturtoppen jämfört med den som föregick finanskrisen, trots att 10-talets konjunkturtopp var svagare. Bland den inrikes födda delen av befolkningen har ökningen av antalet arbetslösa varit begränsad, men samtidigt har den delen av befolkningen minskat och blivit mer utbildad.

När vi nu gått in i 20-talet kvarstår två viktiga kompetensförsörjningsutmaningar. De senaste åren har det blivit uppenbart att den offentliga sektorn står inför behovsökningar av historiska proportioner, kopplat till att befolkningen blir yngre och äldre. För två år sedan uppskattade Sveriges Kommuner och Regioner rekryteringsbehovet inom välfärdssektorn till över en halv miljon människor fram till 2028, och innan dess hade SCB slagit fast att efterfrågan på vård- och omsorgsutbildade skulle fortsätta öka i oförminskad takt under 30-talet. Den andra utmaningen handlar om att det senaste decenniet präglats av en anmärkningsvärt försvårad bristsituation bland ”gymnasieyrken”, alltså yrken med yrkesutbildning på gymnasienivå. Mellan 00- och 10-talets konjunkturtoppar har populariteten bland gymnasiets yrkesutbildningar minskat drastiskt, samtidigt som ökningen av antalet arbetslösa som är inrikes födda nästan helt förklaras av eftergymnasialt utbildade. Enligt Arbetsförmedlingens yrkesbedömningar är en majoritet av bristyrkena idag gymnasieyrken, spridda över samtliga större näringsgrenar.

Enligt Arbetsförmedlingens yrkesbedömningar är en majoritet av bristyrkena idag gymnasieyrken, spridda över samtliga större näringsgrenar.

Dessa två utmaningar är både stora och kända. Men kompetensförsörjning är en komplex process, som är långsiktig och kräver samverkan mellan olika politikområden, politiknivåer och privata aktörer. I denna svårnavigerade process har kommunerna tre nycklar och en helt avgörande men tyvärr undanskymd roll.

Inspiration och vägledning mot arbetslivet är grunden för att framgångsrikt kompetensförsörja mot framtida behov. Detta är en fråga som nationellt fått högre politisk prioritet de senaste åren, men kommunerna har helt avgörande inflytande som huvudman för skolan. Arbetsmarknaden rymmer mängder av branscher och oräkneligt antal yrken, med stor variation i jobbutsikterna. För att påverka ungdomars val krävs tidiga insatser i samverkan med arbetsgivare, där inspiration är en viktig del vid sidan av ren yrkes- och branschkunskap.

Att erbjuda en attraktiv yrkesutbildning är en andra, nödvändig förutsättning för att lyckas med kompetensförsörjning. Genom huvudmannaskapet för gymnasiet har kommunerna en central roll även här. Yrkesutbildningar är dyra att tillhandahålla, eftersom de kräver maskiner och utrustning, och arbetsmarknaden är regional snarare än lokal. Kommuner har därmed svaga incitament att satsa på yrkesutbildningar. Även om jobbutsikterna är goda är risken stor att enkommun väljer bort en dyr yrkesutbildning om studenter flyttar vidare efter examen. Endast genom samverkan mellan flera kommuner kan incitament skapas för att erbjuda yrkesutbildningar av högsta kvalitet. Samverkan med arbetsgivare kan dels öka attraktionskraften, dels minska kostnaderna för att erbjuda en relevant maskinpark och högkvalificerade lärare.

Den tredje nödvändiga länken i kompetensförsörjningskedjan handlar om att vara en attraktiv arbetsgivare. Även här är det relaterat till kommunernas dominerande roll som arbetsgivare, i synnerhet för lärare och undersköterskor. Båda yrkena tillhör de med allra störst förestående behov och är ofta drabbade av negativ publicitet. Utmaningen består i att investera i arbetsvillkor i dag för att säkra kompetensförsörjning imorgon. Goda exempel finns redan att inspireras av, exempelvis från Blekinge (undersköterskor) och Dalarna (lärare).

Förmår kommunerna att samverka kring och investera i kompetensförsörjning för att undvika de samhällsproblem som annars väntar? Och kanske viktigare ändå: kan den nationella politiken ge kommunerna de förutsättningar som krävs för att 290 kommuner ska agera långsiktigt och samordnat?

Victor Tanaka
Arbetsmarknadsanalytiker
Arbetsförmedlingen