Foto Carl von Schele

Krönika S-förslaget att rätta till obalansen och låta staten ta över stora delar av kommunernas skulder är bra för skattebetalarna.

Staten minskar sin skuld genom att dumpa samhällsviktiga åtaganden på kommunerna så att deras skulder ökar. Kommunerna tvingas dra ner på underskötersketid till de gamla och lärarkostnader till barnen. S-förslaget att rätta till obalansen och låta staten ta över stora delar av kommunernas skulder är bra för skattebetalarna.

Det är sannerligen upp-och-nervända världens ekonomi. Medan kommuner och regioner satts på svältkur kan staten glädjas åt att pengarna trillar in.

Överskottet är i augusti 6,4 miljarder.

Men det handlar inte om att staten (via finansdepartementet, regering och riksdag) är en skötsam Spara som kan unna sig att spendera medan nivån nedanför (kommunerna) är slarviga Slösor som får ta konsekvenserna av dåligt skött ekonomi.

Med andra ord så följer staten inte avtalet mellan sig och kommunerna, utan kör med springnotor

 

Ofta hörs kritik mot kostsamma badhus, arenor, fritidsparker när kommunernas ekonomi är på tapeten. Det förklarar inte kommunernas kraftiga skuldökning. Istället handlar det om medveten politik, ett sjunkande intresse för det allmänna bästa.

En omläggning av det finanspolitiska ramverket ledde till att staten minskade sina ambitioner för statens uppdrag. Ansvar och kostnader för migration, arbetsmarknad, den gröna omställningen med mera har skjutits neråt, utan att ersättningarna följt med. Kommunerna har fått ta över den ekonomiska bördan.

Balansen mellan stat och kommun har blivit »lite skev«, konstaterar intresseorganisationen SKR, som ogillar att kommuner och regioner sätts på svältkur, via urgröpta statsbidrag, och »tar en orimligt stor del« av den ekonomiska risken, trots allt större åtaganden.

Med andra ord så följer staten inte avtalet mellan sig och kommunerna, utan kör med springnotor. Vi beställer, ni betalar!

Den kommunala skuldsättningen som andel av BNP har fördubblats på 15 år och kommunsektorn står nu för nästan 40 procent av den offentliga samlade bruttoskulden.

Socialdemokraterna föreslår därför i en av de 11 rapporter som omprövar framtidens politik att staten ska ta över cirka 200 miljarder av de kommunala skulderna, för att kommunerna ska kunna investera utan att tvingas höja skatten. Idag gör staten för lite för att kommunerna ska klara nya, stora etableringar.

Arbetsgruppen, ledd av Socialdemokraternas näringspolitiska talesperson Fredrik Olovsson, föreslår också ett riktat stöd till vissa kommuner som står inför stora investeringar, ett statligt bostadsbolag som ska bygga på etableringsorter, ett nationellt etableringsteam som ska hjälpa till med stora etableringar och en strategisk ”infrastrukturpott” för att stärka bland annat järnvägen.

Sammantaget helt nödvändiga förslag om hela landet ska kunna leva och växa och inte förvandlas till ett folkhem som består av baracker. Som Jonas Fröberg skriver i DN (12 augusti apropå Northvolts stora barackläger med över tusen 8,5-kvadratsrum vid sin batterifabrik utanför Skellefteå.

Exemplen från norra Sverige och städerna Boden, Luleå och Skellefteå, där företag etablerat sig för »grön omställning«, är belysande. 62 miljarder beräknar de tre kommunerna behöva lägga på bostäder, hamnar, vägar, avlopp med mera, rapporterar SVT-nyheter. Utan statlig hjälp till investeringarna.

Kommunerna kan beskrivas som små, öppna ekonomier, där företag som vill etablera sig kan ändra villkor och förutsättningar genom krav på resurser, tomtmark, energi, vägar och bostäder.

Staten är via balanskrav på kommunerna jättenoga med att kommunerna inte ska hitta på en massa saker och underbalansera sina budgetar med risk att skulderna ökar oplanerat. Men för staten själv är det tvärtom. De kan fritt lägga nya pålagor på kommunerna utan kompensation. Och utan ens att inflationssäkra statsbidragen.

Det finns mycket på pluskontot om staten tar över skulderna:

  • När staten lånar via Riksgälden kostar det mindre än när kommunerna lånar. Det vinner skattebetalarna på.
  • Kostnaderna hamnar där de hör hemma. Att staten tar över en stor del av de kostnader de själva tagit beslut om är både rimligt och logiskt.
  • Det är varken samhällsekonomiskt effektivt eller långsiktigt hållbart för de offentliga finanserna att kommunsektorn står för en så stor andel av skulden.
  • När man urgröper statsbidragen till kommunerna med tiotals miljarder så minskar även den kommunala självständigheten.

Tusentals förtroendevalda i kommuner och regioner får mindre resurser till sitt demokratiska uppdrag, medan allt mer makt läggs över på några tjänstemän på finansdepartementet i det samordningskansli mellan M och SD som styr Sverige.

Se bakom pengarna. Den växande kommunskulden visar tydligare än det mesta en förändring av maktförhållandena i Sverige.

De som verkligen smiter från kostnaderna är både rika, osynliga makthavare och storkapitalister som utnyttjar kommuner.

De vill gärna ha grön teknik och billig arbetskraft via migration men vill inte betala.

Liv Beckström