Nobels fredspris gick till den kinesiske medborgarrättskämpen Liu Xiaobo. Priset illustrerar också Västvärldens kluvna hållning. Alla ställer sig unisont bakom kraven på demokrati och mänskliga rättigheter. Parallellt pågår den ekonomiska integrationen för fullt.
Kina är inte bara världens nya fabriksgolv. Kina äger numera också en stor andel av USA:s statspapper. Samtidigt är yuanen undervärderad. Amerikanska delegationer möts av leende kinesiska makthavare. Men de kommer hem tomhänta. Representanthuset har nu gett grönt ljus för strafftullar mot Kina. Joschka Fischer menade förra veckan i en krönika i DN att Kina kommer att bli en ”inåtvänd supermakt” fullt upptagen med att hålla ihop detta stora folkrika land. Fischer trodde att den uppgiften kommer att kräva tio procents årlig tillväxt.
Efter att Deng Xiaoping la om kursen i slutet av 1970-talet har Kina vuxit tio gånger. 2009 låg tillväxten i Kina på 9,1 procent, under ett år då många andra länder hade en negativ tillväxt på mellan minus fyra och fem procent. Första halvåret 2010 växte Kinas ekonomi med 11,1 procent. De statliga stimulanserna har gett världen ett styrkebesked.
”Så vad kan gå fel?”, undrar Martin Wolf i Financial Times. Han påminner om att Kina inte är ett unikt exempel. Japan och Sydkorea uppvisade tidigare nästa lika höga tillväxtsiffror. Det som skiljer är skalan och Kinas initiala fattigdom. Den kinesiska modellen representerar också en tidigare osedd form av ekonomisk ”take off”. Den kommunistiska diktaturen härbärgerar den råaste form av kapitalism. Kanske det mest kapitalistiska samhälle världen hittills har skådat. Maos porträtt pryder fortfarande ingången till den Förbjudna staden. Under kulturrevolutionen och Maos sista år vid makten skulle kvardröjande kapitalistiska mentaliteter utrotas. En betydande historisk ironi.
Men Martin Wolf påminner om att tillväxten i Kina i grunden är obalanserad. Hushållens konsumtion är historiskt sett extremt låg. Sparandekvoten och investeringsnivån är lika extremt hög. Det är inte hållbart i längden och för ett land med så många fattiga är det både chockerande och moraliskt djupt problematiskt. Tillväxten är alltså så hög just eftersom konsumtionen är så låg. Wolf pekar på det självklara: förr eller senare kommer en ekonomisk anpassning. Minskade investeringar leder automatiskt till en ekonomisk nedgång. Från de höga kinesiska nivåerna kan fallet bli dramatiskt.
Den kommunistiska diktaturen garanterar framför allt ett hänsynslöst utnyttjande av arbetskraften. Arbetsvillkoren i ”Merry Old England” framstår vid en jämförelse närmast som idylliska. Strejkrörelsen i Guangdongprovinsen vittnar om de stora sociala spänningar som finns under ytan.
Liu Xiaobo avtjänar nu ett elvaårigt fängelsestraff för ”samhällsomstörtande verksamhet”. Nelson Mandela satt 27 år i sydafrikanskt fängelse. När en politisk revolution inträffar i Kina är omöjligt att förutse. Men den kan mycket väl utlösas av ett omfattande ekonomiskt bakslag. Vilket noga besett är oundvikligt.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
