Lönekrav Regeringens beslut om höjda lönekrav för arbetskraftsinvandrare är uruselt. Det skriver Ilan De Basso, Europaparlamentariker för Socialdemokraterna.
Regeringens förslag om höjda försörjningskrav för arbetskraftsinvandrare har nu trätt i kraft. Det innebär att arbetskraftsinvandrare utanför Europa behöver en lön på minst 80 procent av medianlönen i Sverige för att få ett arbetstillstånd, vilket motsvarar strax över 27 000 kronor.
Det är sällan det råder total konsensus inom några politiska områden, men nu verkar det faktiskt finnas något som kan likna en total uppslutning kring SD-regeringens politik gällande arbetskraftsinvandring – att den är urusel.
En prövning av arbetskraftsbehovet i varje bransch hade betytt att företagen behåller möjligheten att få tag i den kompetens de eftertraktar, samtidigt som principen att arbetstagares villkor i Sverige inte ska pressas av låglönekonkurrens garanteras.
Förslaget har mött högljudd kritik från näringslivet som menar att företagens kompetensförsörjning sätts ur spel genom att utesluta de arbetstagare som inte når upp till de nya lagstadgade miniminivåerna. Arbetsgivarorganisationen Sveriges Kommuner och Regioner har varit öppet kritiska mot förslaget, då de menar att benen slås undan på kommuner där brist på omsorgspersonal är en av de mest trängande utmaningarna kommande år. Näringslivet, myndigheter, kommuner, regioner, och fackförbund verkar vara helt överens om att det här är dålig politik.
För att förstå hur det kunde bli så här behöver vi gå tillbaka till 2008 då alliansregeringen med Moderaterna i spetsen bestämde sig för att avreglera flera delar av arbetsmarknaden. Fram tills dess hade behovet av arbetskraft i landet fastslagits gemensamt av arbetsmarknadens parter och myndigheter. Det var en väl fungerande reglering där fokus låg på att fylla kompetensluckor, samtidigt som arbetares rättigheter kunde värnas i alla led. Att denna försakades tack vare Moderaternas blinda tillit till att företagen ensidigt vet bäst visade sig otroligt kostsamt för svensk arbetsmarknad.
Resultatet blev en enorm tillökning av arbetskraft till branscher där det inte förelåg någon brist på arbetskraft. Avregleringen ledde även till ett tryck nedåt på både löner och arbetsmiljö som en konsekvens av rent fusk och bristande uppföljning. Många arbetstagare hamnade dessutom i en fullkomlig beroendeställning eftersom det blev helt upp till arbetsgivaren att bestämma huruvida de skulle få stanna i landet eller inte. Rädda arbetare ställer inga krav och vågar inte organisera sig fackligt.
Sedan 2008 har Socialdemokraterna drivit kravet att en arbetsmarknadsprövning ska gälla på arbetsmarknaden. En prövning av arbetskraftsbehovet i varje bransch hade betytt att företagen behåller möjligheten att få tag i den kompetens de eftertraktar, samtidigt som principen att arbetstagares villkor i Sverige inte ska pressas av låglönekonkurrens garanteras. Det är den raka motsatsen till den lagstiftning som regeringen nu presenterar.
Det är inte konstigt att arbetsgivarna reagerar. Moderaterna lyfter ofta Sveriges konkurrenskraft som en prioriterad fråga, inte minst här i Europaparlamentet. Paradoxalt, kan man tycka, eftersom att det bara är med rätt kompetens som vi kan stärka Sveriges konkurrenskraft.
Att involvera parterna i granskningen av arbetskraftsbehovet är bara ett styrkebesked för den arbetsmarknadsmodell som i Sverige lett till goda villkor för löntagare och stark konkurrenskraft för företagen. Nu går regeringen en helt annan väg genom att via symbolpolitik försöka blidka sina vänner i Sverigedemokraterna. Det kommer göra Sverige fattigare och farligare.
Mitt budskap till regeringen är glasklart. Om ni bryr er om Sveriges konkurrenskraft – gör om, gör rätt!
Ilan De Basso (S), Europaparlamentariker
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
