debatt Mattias Karlsson lanserade nyligen sin skapelse Oikos under stor uppmärksamhet. Men är detta verkligen en konservativ tankesmedja? Är det inte snarare så att den mediala bevakningen köpt Sverigedemokraternas likhetstecken mellan deras egen nationalistiska populism och konservatism, frågar Stefan S Widquist.
Mattias Karlsson, ledande ideolog inom det Sverigedemokratiska partiet, strävar efter att etablera en ny tankesmedja grundad i konservatism. Det är ju väl känt att den Sverigedemokratiska andan tagit intryck av och gett uttryck för både nazistiska och fascistiska tankegångar under partiets politiska historia. Sverigedemokraterna har idag utvecklat en konsekvent högerpolitik som domineras av aggressiva attacker på den svenska arbetsrätten, de sexuella minoriteterna, den frihetliga och breda kulturen, kvinnors jämlika rättigheter parat med avhumanisering av tiggare och förakt för människor med utländsk härkomst. Vad kan vi då förvänta oss kommer att hända med den Sverigedemokratiska andans offentliga uttryck i framtiden, nu när ideologen Mattias Karlsson samlar kraft för att utveckla politiken?
Den 2 februari följde SVT Agenda Mattias Karlsson under tankesmedjans planeringsmöte och då lyftes flera av de tankar som dess ledning ville fokusera på. Ledningsgruppen bestod av Naweed Kahn, företrädare för New Direction, den politiska stiftelsen och tankesmedjan som grundades av Margaret Thatcher, den folklivsforskande rabbinen Dan Korn som hävdar att mångkultur inte fungerar i ett pluralistiskt samhälle, norske författaren Asle Toje som beskrivit Sverige som ett klansamhälle , (både Korn och Toje är flitiga skribenter för tankesmedjan Timbro), den konservativa Uppsalastudentföreningen Heimdals förre ordförande Arvid Hallén, och Malcom Kyeyune, tidigare ordförande i Ung Vänster/Uppsala län, numera kulturkolumnist i Göteborgs Posten med ståndpunkter som skapar ”heja-rop” från högerradikaler på sociala medier.
Den Sverigedemokratiska andan och dess praktik borde konfronteras ideologiskt med den socialkonservativa hållningen.
Vad förde då denna illustra samling fram som centralt för den konservativa idédebatten? Den konservativa rörelsen i Nordamerika, Storbritannien och Polen inspirerade Mattias Karlsson i hans inledningsanförande och under mötet tonar vikten av kampen mot globaliseringen och kulturmarxismen fram. Toje väcker frågan om inte Sverige borde följa i Brexits spår med ett eget Swexit. Den nationella frågan betonas ytterligare av honom, när han lyfter behovet av större nationell enhet som kontrast till det invandrarsamhälle, som han anser vi lever i idag. Kahn markerade vikten av abortmotstånd och Toje lyfte i samma anda äktenskapets helg, med en stark kritik av ansvarslösa skilsmässor och dess effekter.
Men är detta en konservativ tankesmedja? I vilken utsträckning är de till dags dato framförda tankegångarna i denna tankesmedja konservativa? Eller är det inte snarare så att den mediala bevakningen köpt Sverigedemokraternas likhetstecken mellan deras egen nationalistiska populism och konservatism?
Högerpopulismens exkluderande nationalism, där invandringen framställs som hot mot den egna kulturen, markeras som grund även i denna ”konservativa” tankesmedja. Det tydliga abortmotståndet visar tankesmedjans reaktionära ansikte, om än värnandet av kärnfamiljen har en mer traditionell konservativ ton. Kampen mot globaliseringen i form av en möjlig framtida Swexit har skarpa drag av en inskränkt chauvinistisk nationalism och ledsagas inte av liberalkonservatism.
Varför reagerar inte de konservativa tänkarna i Sverige mer kraftfullt mot Mattias Karlsson sätt att högerpopulistiskt ”sno åt sig” etiketten konservativ? Konservatism (lat. Conserve = bevara), som i sin ideologiskpolitiska tappning, menar att det finns vissa absoluta värden, givna institutioner och system som man bör värna om, då man i den konservativa politiska praktiken motverkar hastiga förändringar av samhället. Konservatismen grundas i en tillit till konventioner, traditioner och betonar värdet i det långsamt framväxta med respekt för de samhälleliga hierarkier som av hävd har utvecklats.
Den Sverigedemokratiska andan och dess praktik borde konfronteras ideologiskt med den socialkonservativa hållningen, som bottnar i att samhället har ett ansvar för att alla skall uppnå en dräglig levnadsstandard och att samhället skall ta itu med människornas farliga arbetsmiljöer och de sjukdomar som de drabbas av. Socialkonservatismen förespråkar en statlig socialpolitik.
Konservatismen har sitt ursprung i känslan av att den enskilde är en del av en social ordning med historiska rötter och det får till konsekvens att staten har ett ansvar för den enskildes levnadsvillkor.
Varken Mattias Karlssons tankesmedja Oikos, hans eget parti Sverigedemokraterna eller för den delen Kristdemokraterna eller Moderaterna kännetecknas idag av det socialkonservativa ansvaret. Frågan är om det överhuvudtaget finns ett konservativt parti i dagens Sverige bland all högerpopulistisk bråte?
En mer rättvisande beskrivning av den tankesmedja, Oikos (grekiska ”hem”), som Mattias Karlsson tagit initiativet till, är att den vilar på en reaktionär grund med konservativa inslag. Reaktionärerna inom den Sverigedemokratiska andan präglas av bakåtsträvande med ett samhällsideal byggt på tydliga klasskillnader och som uttalade reaktionärer är de den jämlika reformpolitikens fiender både i tanken och den politiska praktiken. Vi kan också konstatera, att den Sverigedemokratiska andan lever vidare in i tankesmedjan Oikos – hemmet för vissa svenskar men inte för andra.
Stefan S Widqvist
Pensionerad lärare vid Karlstads universitet
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
