Efter nyliberalismens skördetid kommer nu den konservativa motreaktionen.
Kristdemokraternas Ebba Busch Thor som höll sitt hösttal i fredags är på jakt efter väljare som flytt. Och tror uppenbarligen att de finns långt ut på högerkanten, en flank som Sverigedemokraterna redan har annekterat. Följdriktigt stod den svenska »värderingskrisen« i fokus för hennes tal.
Visst kunde väl Göran Hägglund någon gång låta som en republikan från Texas. Men partiet behöll åtminstone ett ben i den kristdemokratiska huvudfåran. Alf Svensson blickade på sin tid ut mot Europas framgångsrika kristdemokratiska partier som CDU i Tyskland, dessa placerade sig inte på den extrema högerkanten. Men med Ebba Busch Thor har det burit i väg. Hennes profil är mera ett amerikanskt »Tea party« än ett frikyrkligt kafferep med engagemang för bistånd och flyktingar.
Moderaternas förflyttning efter 2014 års val är lika uppseendeväckande. Partiet är programmatiskt »liberalkonservativt«. Att både härbärgera konservatism och liberalism har gett moderaterna möjlighet att spela flera politiska instrument samtidigt. Men under en lång period har den ekonomiska liberalismen stått i fokus för moderaternas politik. Torbjörn Nilsson menar i en artikel i Expressen att denna parantes i partiets historia nu är över.
Den började med Gösta Boman som på 1970-talet talade om en »liberal revolt« mot höga skatter och den socialdemokratiska övermakten. Denna liberalkonservativa mix (med fokus på liberal) bestod även under Fredrik Reinfeldts år som partiledare. Vilket egentligen var lite motsägelsefullt eftersom Reinfeldt i grunden hade konservativa preferenser, han betonade kontinuitet, samhällsansvar och försiktiga samhällsförändringar. Målbilden var att återetablera högern som ett statsbärande parti. Förebilden hette Arvid Lindman och han dog 1936. Det var med andra ord hög tid för högerns återkomst på höjden av den politiska makten. I detta avseende lyckades Reinfeldt också. Men samtidigt: under hans åtta år vid makten rustade han på ett synnerligen radikalt sätt ned Sveriges försvar. Tidigare var detta en av högerns »hjärtefrågor«. Framför allt drev han igenom ett radikalt skifte i moderaternas syn på invandring. Sverige fick en mycket liberal flyktingpolitik.
I försvars- och invandringspolitiken har Anna Kinberg Batra nu gjort en helomvändning. Men även i övrigt begår hon en räcka med konservativa utspel. Det talas exempelvis om svenska värderingar, hårda tag i största allmänhet och inte att förglömma mer pengar till polisen. Högern börjar kännas igen – igen.
Det är en historiens ironi att Fredrik Reinfeldts mer nyliberala kombattanter i MUF, Anna Kinberg Batra och Ulf Kristersson, nu driver igen denna konservativa vändning i Moderaterna.
En förklaring är förstås hotet från Sverigedemokraterna som har övertagit flera klassiska konservativa positioner. Dessa vill varken Moderaterna eller Kristdemokraterna släppa ifrån sig. Samtidigt har Kinberg Batras och Busch Thors omsvängning fått det att vattnas i munnen på Jimmie Åkesson. Sverigedemokraterna har också svarat med att inordna sig i det borgerliga lägret, livligt uppvaktade av näringslivet. SD har exempelvis övergett sin tidigare kritik mot vinster i välfärden och vill inte längre att kollektivavtal ska gälla vid offentliga upphandlingar.
Svenska Dagbladets Göran Eriksson har talat om ett konservativt block i svensk politik: »Den konservativa återuppståndelsen«. Man behöver inte vara konspiratoriskt lagd för att ana att en och annan borgerlig strateg tänker i dessa banor. För den konservativa axel mellan M, KD och SD skulle kunna samla lika stort (om inte större) stöd än såväl alliansen som de rödgröna.
Så länge Sverigedemokraterna lämnar in antisemitiska motioner i Sveriges Riksdag och högsta ledningen avslöjas med deltagande på nazistiska arrangemang är detta ett synnerligen riskfullt projekt. Det var ingen tillfällighet att Ebba Busch Thor markerade mot Sverigedemokraterna i SVT:s senaste partiledardebatt och i sitt hösttal varnade för högerextremismen.
Efter nyliberalismens skördetid kommer nu den konservativa motreaktionen. Det finns nog inte något konservativt block. Åtminstone inte än. Med tanke på alla positionsförflyttningar som skett bara sedan förra valet kan inget uteslutas.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
