För att förstå valsituationen i Demokratiska Republiken Kongo måste man förstå den politiska soppa som är DR Kongo. Ogenerad korruption var faderns ledstjärna såsom för despoter innan honom, och Joseph Kabila själv, nuvarande presidenten, har för varje år vid makten blivit mer lik sin far.
Inför årets val misshandlades och fängslades civila för att ha burit oppositionens märken och oppositionella tv-kanaler stängdes ner. Den avgrundsdjupa misstro som kongoleserna känner inför det politiska systemet är befogad. Generation efter generation har blivit medveten om att deras välfärd aldrig varit politikernas prioritet. Konfliktmineraler har genom tiderna spelat den underliggande rollen. Naturresurser har varit drivkraften för girighet och korruption, samtidigt som de har underbyggt och motiverat landets stridigheter. Befolkningen har genomgående snuvats på sitt lands rikedomar.
DR Kongo är alltså inte enbart ett land med en haltande ekonomi, med fattiga, hungriga och döende människor, utan också ett land där det råder total avsaknad av demokratiska seder. Valdagen 2006 gick majoriteten av befolkningen för första gången någonsin till vallokalerna för att rösta. President- och parlamentsval i ett land av hela västra Europas storlek blir dessutom ett enormt projekt när 64 miljoner valsedlar ska distribueras utan tillgång till asfalterade vägar eller järnvägar.
Inför måndagen väntade 62 000 vallokaler runt om i landet på att få valsedlar fraktade till sig. Utöver bristande logistik uppstod även svårigheter med registrering av röstberättigade och förekomsten av så kallade ”ghost voters” – folk som blivit registrerade mer än en gång, var ett problem.
Som väntat blev årets val kaotiskt. Oroligheterna som trappats upp under flera månader kulminerade under helgen (26-27 november, red. anm.), med mer än 10 personer dödade under attacker mot valkonvojer. Efter valdagen haglade det in rapporter om röstsedlar som på förhand blivit uppmärkta till Kabilas fördel och människor som hindrats från att gå in i vallokalerna. Tre personer blev skjutna till döds under attacker mot vallokaler, som också sattes i brand. Dessutom hade hundratals vallokaler inte möjlighet att ta emot röster under måndagen vilket ledde till att omröstningen inte avslutades förrän på onsdagen.
Händelseutvecklingen de senaste dagarna påminner starkt om föregående val där Kabila trots högljudda anklagelser om valfusk och sammandrabbningar med oppositionen till sist fick behålla presidenttiteln. Trots att missnöjet är stort, kommer Kabila med största sannolikhet fortfarande att ta hem majoriteten av rösterna.
I valet har han mött ett kluvet motstånd. Missnöjesrösten som förvisso blir stor kommer fortfarande fördelas mellan en oenig och splittrad opposition bestående av 10 presidentkandidater. Fyra av dessa åberopade att valet bör ogiltigförklaras på grund av tekniska problem och systematiskt valfusk. Etienne Tshisekedi och hans parti UDPS är dock övertygade om att Tshisekedi kommer stå som segrare, trots att det mesta talar emot honom.
Det talas om revolution och att DR Kongo kommer störta sin tyrann såsom dess systrar och bröder i norr. Den internationella observationsstyrkan menade i slutet av den här veckan att det är viktigt att respektera valresultatet. Men att kalla valet en framgång är överdrivet och mer ett sätt för EU och FN att undvika att framstå som misslyckade, vilket skulle underminera deras förtroende och legitimitet. Följden av detta är en bitterhet över att vara i händerna på västmakterna. Ex-diktatorn Mobutu Sese Seko blev uppbackad av USA som en välkommen allierad under kalla kriget, medan institutioner som EU söker stabilitet och vill helst slippa revolution.
Kvar finns en önskan hos det kongolesiska folket att genomföra val och styra landet på egna premisser. Därför var valet nödvändigt oavsett valutgången. Kabila hade med eller utan demokratiskt mandat fortsatt styra landet. Nu har kongoleserna i alla fall röstat, och kan bara hoppas på att det slutar som i sagorna. Den 6 december är rösterna räknade.
Jessica S. Säll, frilansjournalist och för närvarande bosatt i Kapstaden, Sydafrika.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
