Det räcker inte med ekomärkningar och konsumentmakt. För att strypa den största källan till växthusgaser – köttindustrin – behövs en kombination av forskning och politik.
För några år sedan meddelade en nederländsk forskare att han lyckats odla världens första hamburgare i ett laboratorium med stamceller från komuskler. Med samma smak och näringsvärde som traditionellt kött.
Enda problemet? En laboratorieburgare kostade närmare tre miljoner kronor — styck. Men bara två år senare har produktionskostnaden fallit till under hundringen. Ett nytt och miljövänligt kött tycks vara inom räckhåll.
Att köttätandet är skadligt för miljön är ingen hemlighet. Den globala köttindustrin producerar mer växthusgaser än alla bilar, flygplan, tåg och skepp — tillsammans. Villkoren för djur är ofta vidriga. Ändå äter vi mer kött än på länge. I länder med snabb tillväxt ökar köttätandet exponentiellt.
För det verkar svårt att bryta vanor. Vad vi har på tallriken är djupt rotat i mönster och vanor. Vi tycks inte redo att byta ut köttfärs och pannbiff mot quorn eller bönbiff. Åtminstone inte i sådan omfattning att det räddar klimatet.
Sänkta marginalkostnader på syntetiskt kött öppnar hisnande möjligheter, men det räcker inte med att hänföras av tekniken i sig. Det är inte enskilda hjärnor — vare sig det är forskare i ett laboratorium eller självutnämnda genier i Silicon Valley — som löser klimatets gordiska knut. Frukterna av forskning och utveckling är inte jämlikt fördelade — se bara på mediciner.
Därför behövs politiken.
När det syntetiska köttet är redo för marknaden, varför inte subventionera det med höjd moms på traditionellt kött?
De senaste fem åren har staden New York ökat produktionen av solenergi med 800 procent. Städer och länder runt om i världen upprepar mönstret. Det är ingen slump att Sverige har en oproportionerligt hög andel it-företag. Tillgången till datorer och bredband var en politisk prioritering. På samma sätt är det enda sättet att hitta vägar ut ur ett klimatskadligt samhälle investeringar i ny forskning och teknik. Till exempel: när det syntetiska köttet är redo för marknaden, varför inte subventionera det med höjd moms på traditionellt kött?
En sak är klar — vi kan inte ha det så här.
Det räcker uppenbarligen inte med ekomärkningar, konsumentmakt eller fluffiga deklarationer på klimattoppmöten. Varken enskilda individer eller marknaden kommer vända utvecklingen. För att lyckas krävs en gemensam organisering kring principer och idéer för hur samhället ska organiseras. Och för att strypa den största källan till växthusgaser — köttindustrin — behövs en kombination av forskning och politik.
Lösningarna till framtidens samhälle håller på att ta form framför våra ögon. Nu gäller det att tillämpa dem.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
