Kontraproduktiv symbolpolitik att utestänga SD

fredagskrönika De kommande åren blir det sannolikt intressantare, viktigare och mer uppfordrande att vara riksdagsledamot än på mycket länge. Därför är det olyckligt att C och L i sin iver att markera avsky mot SD såg till att partiet inte får några presidieposter i utskotten, skriver Anders Jonsson. 

Extraval vill nog inget annat parti än Sverigedemokraterna ha och därför talar det mesta för att Sverige till slut får en ganska svag minoritetsregering vars förslag kommer att ligga till grund för förhandlingar i riksdagens utskott.

Efter att en majoritet i riksdagen i tisdags avsatte Stefan Löfven som statsminister fortsatte och förtydligades skyttegravskriget från valrörelsen.

Under torsdagens inledande talmansrunda blev det inga nya öppningar. Jan Björklund (L) och Annie Lööf (C) kan inte i någon form ingå i en regering som är byggt på direkt eller indirekt stöd av SD. De är faktiskt överens med Jimmie Åkesson. Hans besked är att SD inte kan släppa fram en regering där Annie Lööf och Centern ingår.

Att Centern och Liberalerna skulle medverka till att släppa fram en M och KD-regering tillsammans med SD verkar också uteslutet. Lööf och Björklund vill istället att de fyra borgerliga allianspartierna ska regera i någon sorts blocksamverkan med Socialdemokraterna.

Men där står Stefan Löfven fast vid sitt bestämda nej från valrörelsen. Hans bud är istället att C och L ingår i en regering med S, vilket skulle ta död på blockpolitiken. Det skulle också vara dödsstöten för den borgerliga alliansen, men kanske också för framförallt Liberalerna som skulle löpa stor risk att åka ur riksdagen vid nästa val om partiet går in i en sådan regering.

Totalt låst alltså och i dagsläget är nog den bästa gissningen att vi kommer att få en svag minoritetsregering om ett extraval ska kunna undvikas. Antingen en moderat eller socialdemokratisk regering som får förhandla åt olika håll innan de lägger fram förslag eller i riksdagens utskott.

Då kan det så småningom leda fram till konstellationer som upprepas i fråga efter fråga vilket visar att det finns ett bredare regeringsunderlag. Det kan öppna för att fler partier ingår i regeringen.

Lika dumt var det att SD inte fick en talmanspost. Symbolpolitik kan ibland bli helt kontraproduktiv.

Med det här scenariot kommer det att bli ansvarsfullt på riktigt att sitta i utskotten och förhandla i viktiga frågor. Vi skulle få ett antal profilerade riksdagsledamöter som skulle bli mer allmänt kända. Det kan i sin tur bädda för att personvalet i kommande val kommer att växa ännu mer i betydelse.

Det innebär i sin tur att partiorganisationernas makt på gott och ont minskar.

En minoritetsparlamentarism av den här typen skulle också avdramatisera förhandlandet i olika sakfrågor. I riksdagsutskotten måste man tala med alla och alla har sin chans att visa ansvarstagande.

Därför var det olyckligt att Centern och Liberalerna i sin iver att markera sin avsky mot Sverigedemokraterna såg till att SD inte får några presidieposter i utskotten. Lika dumt var det att SD inte fick en talmanspost. Symbolpolitik kan ibland bli helt kontraproduktiv.

SD är riksdagens tredje största parti. När det ändå stängs ute på det viset får SD-ledningen ytterligare vatten på sin kvarn och kan fortsätta att odla sitt utanförskap och antietablissemang.

Jimmie Åkesson behöver aldrig ta ansvar för någonting och kan skylla alla samhällets brister på de partier som stänger ute och SD kan dra till sig ännu fler missnöjda anhängare.

SD kommer att göra sitt bästa för fortsatt kaos i regeringsfrågan så länge som möjligt och har inget emot ett extraval. Det vill ingen annan.

Därför är mitt tips en svag minoritetsregering och glada, men arbetsamma dagar för riksdagsledamöterna.

Anders Jonsson har bland annat varit inrikeschef på Ekot och har bevakat politik i många år.