Kontroversiellt ekonomipris

Med årets ekonomipris sticker priskommittén ut hakan. De två pristagarna verkar inom den teoretiska traditionen med rationellt handlande aktörer. En teori som leder till den problematiska tron att finansiella marknader alltid når effektiva utfall. Priskommittén är troligen just därför noga med att betona att priset inte går till ekonomernas teoretiska, utan till deras empiriska forskning. Men kanske borde kommittén ha resonerat tvärtom.

Sargent och Sims forskning undersöker hur ekonomiska aktörers förväntningar på hur andra kommer att agera spelar en avgörande roll. Sargent fokuserar på effekter av mer långsiktiga åtgärder som inflationsmål eller budgetöverskott. Sims fokuserar på effekter av tillfälliga förändringar i ekonomisk politik. Deras modeller används till exempel när centralbanker sätter räntan.

Mer centralt för makroekonomin är dock deras inställning till rationella förväntningar. Sargent har tidigare sagt att teorin om rationella förväntningar leder oss till slutsatsen att: “Du kan lura några personer hela tiden, alla personer en begränsad tid, men inte alla personer alltid.” Men om de flesta av oss tar till sig all tillgänglig information och agerar rationellt, hur kunde så många tänka så fel så länge? Till exempel före finans- och eurokrisen.

Ytterligare exempel på att vi i allmänhet inte resonerar som ekonomerna föreställer sig hittar vi i den svenska debatten. Varför jobbade till exempel inte folk mer och sökte fler jobb när jobbskatteavdraget infördes? En anledning är förmodligen att väldigt få kände till skattesänkningens betydelse.

När a-kasseavgiften, efter reformen 2007, bestämdes av arbetslösheten inom yrkesgruppen var syftet att facken skulle hålla nere lönekraven i utsatta yrkesgrupper. Men fackförbundet Unionens färska undersökning visar att facken istället lade vikt vid helt annan information. ”När vi fastställer avtalskraven gör vi det utifrån vilket löneutrymme det finns i företagen, produktivitet och priser – det har inget med a-kasseavgiften att göra”, säger en av dem som Unionen intervjuar.

Teorin om de rationella förväntningarna tycks göra en hel del skada, särskilt när den appliceras av politiker utan eftertanke. Det intressanta är att Sims och Sargent allt mer kommit att ta hänsyn till att människor faktiskt inte tar in all tillgänglig information innan de fattar sina beslut. Sims har till exempel skapat modeller där olika aktörers skiljda förväntningar får avgörande betydelse för penningpolitikens konsekvenser för till exempel råvarupriser. Sargent har utvecklat modeller för rationell inlärning, det vill säga att vilken information vi tar in beror på historien och omgivningen.

Förmodligen är det här, i det arbete som priskommittén valde att inte belöna, som vi kan hitta fröna till en framtida makroekonomi. En makroekonomi som baseras på hur människor faktiskt agerar istället för hur de “borde” agera. Thomas Sargent lämnade också en kommentar till priskommittén som lät som en passning till Anders Borg: “Vi försöker experimentera i våra modeller innan vi förstör världen. Så att vi inte förstör världen, eller hur?”