Krönika I dag går Sydkorea till val, och kampanjretoriken är hård. Men vad är bakgrunden till dagens politiska situation?
När jag studerade i Seoul läsåret 2016/2017 inledde en av mina lärare vid Yonsei sin föreläsning med en utläggning om den politiska situationen i Sydkorea.
”Jag skulle inte bli förvånad”, sade han, ”om vi även här får se en populistisk kandidat resa sig på en våg av folkligt missnöje mot korruptionen i landet. Den här kandidaten skulle vända sig mot chaebolsens inflytande över politiken. Hen skulle utnyttja ilskan över ojämlikheten och arbetslösheten. Över prestationstrycket och konkurrenshetsen.”
Varje söndag från och med den 12 november liknade Seouls gator en glödande flod
Så, vad hade hänt? Jo månaden dessförinnan, i oktober 2016, avslöjades en stor korruptionsskandal. Den då sittande konservative presidenten Park Geun-Hye avslöjades att tillsammans med väninnan och dottern till den religiöse kultledaren Choi Soon-sil ha använt landets Federation of Korean Industries för att utpressa de stora konglomeraten (chaebol). Företagen Samsung, LG, Lotte och Hyundai ”donerade” pengar till två privata stiftelser ägda av Choi. Pengarna från dessa stiftelser gick till att finansiera hennes företag i Tyskland samt dotterns studier vid det prestigefulla kvinnouniversitetet Ewha.
Park framställdes som en marionett till Choi, som likt en koreansk Rasputin uppfattades styra bakom kulisserna.
Skandalen uppfattades som ett uttryck för djupare strukturella problem med nepotism, brist på parlamentariskt inflytande, och landets korporativa ekonomiska system, där banden mellan storföretagen och staten är starka.
Varje söndag från och med den 12 november liknade Seouls gator en glödande flod när hundratusentals demonstranter gick i fackeltåg för att kräva presidentens avgång.
Den 9 december fälldes Park i riksrätt av parlamentet, och i april 2017 tvingades hon avgå.
Men den populistiska våg som min lärare förutsåg uteblev. Istället ersattes Park av den moderata kandidaten Moon Jae-In från det liberala partiet, och makten har sedan dess cirkulerat mellan de två etablerade partierna: det liberala DPK och det konservativa PPP.
Men liksom riksrättsprocessen mot Trump har splittrat demokrater och republikaner i USA, har skandalen i Sydkorea orsakat en djup klyfta mellan partierna.
Liberala och konservativa administrationer har båda använt presidentens ämbete för att utfärda alltfler verkställande beslut utan parlamentariskt inflytande. PPP har också använt landets mäktiga riksåklagare för att angripa oppositionen. De senare har anklagat de förra för att vara pro-japanska tredjekolonnare, och de förra har anklagat de senare för att vara pro-Nordkoreanska kommunister och statsfiender.
När nu Sydkorea går till val anklagar den sittande konservativa administrationen den liberala oppositionen för att vara korrupt och brottslig, och oppositionen gör detsamma.
Samtidigt tyder inget på att motsvarande polarisering finns bland väljarna, som snarare är oroade över stigande matpriser, en dysfunktionell sjukvård, höga bostadskostnader, och världens lägsta födelsetal. Regeringens misslyckande med att åtgärda de problem som upptar människors vardag har lett till att förtroendet för PPP har sjunkit, men inte heller DPK åtnjuter högt förtroende. Situationen har lett till att två nya partier uppstått: Rebuilding Korea Party och New Reform Party, som båda försöker locka missnöjda unga väljare.
Men vem som än vinner återstår det att se om något parti förmår lösa både plånboksfrågor och strukturella problem, liksom den polarisering som hindrar partierna från att hitta gemensamma överenskommelser för att lösa landets problem.
Egil Sturk är praktikant på Dagens Arena från Aftonbladets ledarskribentutbildning
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
