Kravlöst stöd gynnar oschyssta företag

ledare De borgerliga partier som kräver arbetslinje för löntagare vill samtidigt ha fullständigt kravlösa bidrag för företagare. Men självklart ska arbetsgivare som får miljardstöd också ha schyssta villkor för de anställda.

För varje dag blir det ekonomiska läget i pandemins spår allt dystrare och dyrare. Regeringens krisinsatser har redan kostat 130 miljarder skattekronor och finansminister Magdalena Andersson (S) flaggar för fler åtgärder.

Det senaste stödet är en tredje variant på korttidspermitteringar, där den statliga andelen av kostnaden ökas från en tredjedel till tre fjärdedelar.

När åtgärden först lanserades trodde regeringen att det skulle kosta staten cirka 2 miljarder. Därefter beräknade finansminister Magdalena Andersson (S) att korttidspermitteringarna skulle landa på 50 miljarder kronor. I ett värsta scenario räknar finansministern nu med att kostnaden kan bli 127 miljarder kronor.

Men företagen får ändå för lite, menar just de partier som annars ogillar bidragstagare och pläderar för arbetslinje för löntagare. Nu vill Moderaterna samla en majoritet för ännu större statliga företagsstöd, utan kontroll eller krav på schyssta villkor.

Ingen skulle förmodligen komma på tanken att rakt av kompensera varje arbetande vars ekonomi försämrats av corona, men för näringslivets stödpartier och intresseorganisationer verkar detta vara självklart.

De borgerliga partierna ligger just nu hårt på regeringen för att även införa ett så kallat omsättningsstöd stöd till bolag som tappat intäkter under krisen. Det betyder att de även skulle kompenseras för en stor del av sina fasta kostnader, som hyra, el, och avskrivningar. De accepterar inte ett löneskydd men kräver ett förmögenhetsskydd. Obalansen mellan kravlöshet för bidrag till näringsliv och det som gäller för löntagare är stor.

Men det är en ny tid, skapad av näringslivet och dåvarande alliansen där det blivit svårare att ge stöd som inte missbrukas.

Motsvarande frihet från riskpremie gäller inte anställda. Reglerna har visserligen förenklats men de 114 000 nya medlemmarna i a-kassan får acceptera ett regelverk där de behöver ha jobbat 60 timmar i månaden för att få ut grundersättningen från a-kassan. Och de behöver ha varit medlemmar i sex månader för att få den.

LO, Handels och Hotell- och restauranganställdas förbund (HRF) vill i sina remissvar att kollektivavtal krävs för de företag som vill utnyttja det förstärkta stödet. Detta för att minska risken för fel och fusk, som exempelvis Ekot rapporterat om. Schyssta villkor borde även ligga i arbetsgivarorganisationernas egenintresse. De måste skydda sina medlemmar mot dem som vill utnyttja systemet. Men inga såna krav ställs.

Tyvärr har även samarbetspartierna C och L, liksom övrig borgerlig opposition motsatt sig att koppla stöd till kollektivavtal. Moderatledaren tycker att företagen ska slippa både arbetsgivaravgifter och kollektivavtal, trots att han vill ge 100 miljarder i månaden i extra stöd till företagen.

Men det är en ny tid, skapad av näringslivet och dåvarande alliansen där det blivit svårare att ge stöd som inte missbrukas:

Det borttagna revisorskravet från 2010, branschorganisationernas motstånd mot hårdare kontroller, liksom mantrat att det ska vara enkelt att starta och driva företag försvårar nu för seriösa företagare och förenklar för kriminella.

Stödmiljarder ska snabbt ut till näringslivet, samtidigt som vi har blivit ett paradis för den bolagiserade kriminaliteten, skriver Anders Björkenheim, expert på ekonomisk brottslighet kring företag i SvD.

Claes Sandgren, senior professor och tidigare ordförande i institutet mot mutor menar i DN att som de ekonomiska stödpaketen utformats riskerar miljardbelopp att försvinna bort i fusk, godtycke, korruption och vanskötsel.

Claes Ljungh, tidigare statssekreterare på finansdepartementet befarar i samma tidning att otydliga regler gör att »direktörer som tjänar runt 15–20 miljoner i lön kommer kunna få bonus i samma storleksordning samtidigt som skattebetalarna ska stå för nästan hela kostnaden för bolagens permitteringslöner för att »rädda« företagen«.

Moraliskt fel är inte samma sak som ekonomiskt fel. Men det hänger ofta ihop. Om man inte betalar sina skatter är verksamheten inte sund och notan skickas till skattebetalarna.

»Generella nedsättningar av arbetsgivar- och egenavgifter, som även gynnar företag som inte påverkats av epidemin, är ineffektiva och fördelningspolitiskt oacceptabla. Så långt det går bör privata företag använda egna resurser till att brygga över krisen, «skriver Åsa-Pia Järliden, tf chefsekonom på LO i ett blogginlägg.

När ekonomin rusar rakt ner är det ännu viktigare att använda skattepengarna med förnuft.

Att rädda alla företagare och företag är inte detsamma som att rädda jobb. Med ett sådant nationellt perspektiv missar man att en stor del av arbetslösheten kommer av att omvärldens efterfrågan minskar.

Det är produktionsfaktorerna arbete, kunskap och teknik som skapar välstånd, inte principlös intressepolitik.