Kristdemokraterna Kristdemokraternas grundproblem är att de inte länge är ensam herre på täppan på den konservativa fronten. En hotande Bermudatriangel kan skicka ut Ebba Busch Thors parti ur riksdagen.
Helgens kristdemokratiska riksting i Uppsala blir en temperaturmätare på hur borgerligheten egentligen mår ett år före valet. Det känns redan mycket länge sedan Alliansen regerade landet och satte agendan i svensk politik.
Alliansen var förstås framför allt Fredrik Reinfeldts skapelse. Reinfeldt är den överlägset mest framgångsrika borgerliga ledaren i modern tid. Men hans gamla allierade har gjort allt för att distansera sig från hans arv sedan. Inte minst hans eget parti moderaterna. Med valet av Ulf Kristersson är uppbrottet genomfört fullt ut. Nu är det »Moderaterna Classic« som gäller. Och den borgerliga alliansen är sig inte riktigt lik.
Särskilt i Kristdemokraterna (KD) har kompassen snurrat både en och två gånger. Göran Hägglund var i grunden en politiker i den konservativa och sociala mittfåran. Han personifierade ambitionen att distansera sig från partiets gamla högerkristna sekterism. Efter valet ersattes av han av Ebba Busch Thor som placerade partiet så långt ut på högerkanten det överhuvudtaget gick att komma.
Partiet var höger, punkt slut. Det var inte mycket kvar av partiets gamla vurm för social omsorg och kristen medkänsla. Partiets nya profil har inte direkt höjt opinionssiffrorna. Det var säkert också skälet till att Busch Thor på senare tid försökt återknyta till den socialpolitiska ambition som en gång fanns i partiet.
Men partiet ligger under fyraprocentsspärren i opinionsundersökningarna. KD har varit illa ute tidigare. Men inte så här illa och så här länge.
Grundproblemet är att KD inte länge är ensam herre på täppan på den konservativa fronten. Sverigedemokraterna överlappar delvis kristdemokraterna. I annan hörna finns Kristna Värdepartiet. Partiet har bildats i protest mot Hägglunds mer liberala syn på aborter. Tillsammans utgör de en hotande Bermudatriangel som kan skicka ut Ebba Busch Thors parti ur riksdagen.
KD har varit illa ute tidigare. Men inte så här illa och så här länge.
Detta är också bakgrunden till de interna spänningarna i partiet. Och kanske också den grundläggande osäkerheten om vad som är partiets kurs, åt vilket håll KD ska vända sig.
Inför rikstinget finns det uppgifter om att EU-parlamentarikern och tidigare TV-profilen Lars Adaktusson vill ta sig in i partiets högsta ledning.
Svenska Dagbladet karakteriserar honom som en företrädare för den högerkristna falangen. Det finns förstås också en konservativ gruppering mindre fotad i kristen tro som också vill ha en tuffare politik i allmänhet och striktare migrationspolitik i synnerhet. Det är något annat än den kristdemokrati som alltid varit engagerade för flyktinghjälp och internationell solidaritet.
Det är värt att notera att ledande personer i de andra borgerliga partierna är oroliga över Lars Adaktussons framfart. I SVD säger en anonym »allianskälla«:
”Risken är att man får ett ännu mer radikaliserat KD i den bemärkelsen att de inte har koll på hur reglerna ser ut för att leda landet. Det kan komma opportunistiska utspel som inte är genomförbara, om de saknar människor med erfarenhet från riksdag och regering i den absoluta toppen.«
Det finns nog fog för den oron.
Ebba Bush Thor har varit mycket angelägen att fälla den rödgröna regeringen medan de andra borgerliga partierna har hållit emot. Hur detta skulle gå till utan aktivt stöd av Sverigedemokraterna har hon inte svarat på.
Och låt oss för en stund återvända till KDs riksting för precis två år sedan. Då röstade partiet för att överge den Decemberöverenskommelse (DÖ) partiet tidigare hade ställs sig bakom. DÖ syftade till att stänga ute Sverigedemokraterna. Den största partikonstellationen skulle få bilda regering och få igenom sin budget.
Mer än något annat var DÖ Fredrik Reinfeldts skapelse, hans arv till de borgerliga partierna. Den bakomliggande strategin var att Alliansen skulle kunna överleva och komma tillbaka till makten. Kanske redan 2018.
Nu känns det som en tämligen svåruppfylld borgerlig dröm. Inte minst på grund av den interna turbulensen i flera borgerliga partier och särskilt i Kristdemokraterna.
Sara Skyttedal, då ordförande i KDs ungdomsförbund, öppnade en flaska champagne inför TV-kamerorna på partiets riksting för två år sedan för att fira »segern« över DÖ. Man anar att en och annan gammal frikyrkomedlem tyckte illa vara. Inte bara för själva alkoholen.
I Svenska Dagbladet säger den anonyma »allianskällan« att ”kristdemokraterna har blivit som Alliansens ungdomsförbund«. Inget ont om ungdomsförbund. De behövs som pådrivare i politiken. Men om de dikterar politiken i sina moderpartier kan det sluta illa.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
