Laura Hartman lämnar Studieförbundet Näringsliv och Samhälle, SNS. I en intervju med Dagens Arena förklarade hon igår: ”Jag kunde inte bedriva min forskning och delta i samhällsdebatten som jag ville”. Olof Petterson, som varit SNS mest meriterade forskare och profilerade offentliga gestalt, säger i protest upp sig med omedelbar verkan.
För ett par veckor sedan presenterade Laura Hartman antologin ”Konkurrensens konsekvenser. Vad händer med svensk välfärd?”. Slutsatserna och den kritiska ansatsen var överraskande för att komma från SNS. Men konklusionen var ändå modest: privatiseringarna och avregleringarna hade inte lett till ökad effektivitet. Det behövs mer forskning. Men denna slutsats var tydligen upprörande nog.
Att näringslivsanknutna SNS publicerade rapporten gav den en särskild laddning. Reaktionerna lät inte vänta sig. Som Dagens Arena tidigare framhållit låg inläggen från borgerligt håll på en hög skrikighetsnivå. Syftet med antologin ifrågasattes i stället för att diskutera sakinnehållet. Det var ungefär som om någon mitt under högmässan ifrågasatt guds existens. Sedan kallades den nyliberala inkvisitionen in. Först kölhalades Hartman och nu lämnar hon SNS. Uppdraget slutfört!
Undertonerna i hela denna historia är synnerligen allvarliga. Med tanke på tonläget i de offentliga debattinläggen och på nätet kan man bara ana hur det låtit mellan skål och vägg.
Arbetsgivarorganisationen Almegas (som bland annat organiserar Vårdföretagarna) presschef David Wästberg framhöll i en intervju på Dagens Opinion att SNS har ett ”gott anseende”. På frågan hur Laura Hartmans rapport påverkar synen på SNS svarade han: ”Det återstår att se vad de gör av det och hur de driver frågan vidare.” Behöver jag tillägga att Almega är en av SNS företagsmedlemmar?
Hela affären ställer frågan om SNS oberoende på sin spets. Frågan bör inte minst ställas till alla de företag och statliga myndigheter (!) som i dag finansierar SNS verksamhet. Och frågan bör särskilt ställas till de som pytsat in pengar till Laura Hartmans projekt. Vad säger Sveriges kommuner och landsting, Statskontoret, Tillväxtverket, Investor eller Praktikertjänst, som alla ingår i projektets referensgrupp? Vilka påtryckningar har förekommit från det hållet?
SNS bildades 1948 mitt under planhushållningsstriden av en falang inom näringslivet som med Tore Browaldh i spetsen ville föra en dialog med arbetarrörelsen. Men när SNS under löntagarfondsstriden försökte medla mellan näringslivet och arbetarrörelsen krävde näringslivshögern ”rättning i ledet”. Därefter lutade SNS under långliga tider mer åt höger än mot mitten. Under senare år har organisationen försökt återgå till sina rötter. Projektet att utvärdera avregleringen och marknadslösningarna inom den offentligt finansierade välfärden är ett sådant tecken i tiden.
Det tragiska är att SNS hade en möjlighet bli en intressant mötesplats för en nödvändig diskussion om och utvärdering av de nya styrmodellerna inom välfärdssektorn. Detta möjligheternas fönster har nu stängts. Att forska fritt går bra. I teorin. Så länge SNS forskare inte biter den hand som föder dem.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
