ledare Coronakrisen sätter press på högerpopulister som har fått se sitt väljarstöd dala. Risken finns att det politiska tonläget trappas upp och rasismen blir allt grövre.
»Ovisshet är den enda vissheten, hur vi lever med osäkerhet är den enda säkerheten.« Den amerikanske matematikern John Allen Paulos ord fångar samtidens dans längs den vassa eggen. Mer än något annat söker vi fasta punkter där gårdagens trygghet smulats sönder. Politiken är inget undantag.
Etablerade partier i regeringsställning, som Socialdemokraterna under Stefan Löfven i Sverige och CDU under Angela Merkel i Tyskland, har vind i seglen. Samtidigt rasar partier och rörelser inom ytter- och extremhögern. Den tidigare framväxande högernationalistiska hegemonin tycks, åtminstone tillfälligt, vara vingklippt. Sverigedemokraterna kan inte längre räkna med ett växande problemformuleringsprivilegium.
Politikens pendelrörelse har förflyttat det möjligas samtal.
2020 kan mycket väl bli ett år där demokratiskt tveksamma rörelser och partier, ivriga att plocka tillbaka initiativet, häller bensin på konspirationsbrasorna.
Både Jair Bolsonaro och Donald Trump, presidenter i Brasilien respektive USA, famlar yrvaket efter strategier i ett politiskt landskap under omstöpning. Trump försöker mobilisera anhängare genom att underblåsa demonstrationer mot myndigheternas rekommendationer. I Brasilien har Bolsonaro själv medverkat vid demonstrationer som kräver en återgång till sextiotalets militärdiktatur. Men svajiga, rasistiska och motsägelsefulla uttalanden har hittills resulterat i förtroendesiffror under fritt fall.
Donald Trump, som räknat med att gå in i valrörelsen med en stark ekonomi, ser gårdagens politiska strategibok gå upp i rök. Mycket tyder på att ytter- och extremhögern möter skiftet med att växla upp tonläget, skärpa konfliktnivån ytterligare. Resultatet blir en alltmer explicit rasism. Enligt Rick Wilson, republikansk politisk strateg som varit öppet kritisk mot Trumpadministrationen, förstärker coronakrisen i själva verket Trumps kärnstrategi: rasismen. Eller som han uttrycker det: »intolerans, hat och fördomar är inte en bugg i Trumps program – de är en funktion«.
Fortsätter kantringen inom ytter- och extremhögern kommer det att få konsekvenser för det politiska tonläget. 2020 kan mycket väl bli ett år där demokratiskt tveksamma rörelser och partier, ivriga att plocka tillbaka initiativet, häller bensin på konspirationsbrasorna. Tänk: globala desinformationskampanjer om virusets spridning och orsaker; fabricerade nyheter om flyktingar och minoriteter för att så splittring och mana till våld.
Den söndertrasade tillvaron, vår paralyserade existens, gör att stabiliteten och tryggheten är i limbo. Pandemin har ryckt undan mattan för gårdagens sanningar. Utgången, lika mycket hot som möjlighet, är varken förutsägbar eller självklar. Eller som Antonio Gramsci formulerade det: ”Krisen består just i det att det gamla är döende och det nya ännu inte kan födas.”
Vi står med största sannolikhet inför ett demokratiskt stresstest som prövar alla delar av samhället. Svaret måste vara dubbelriktat. Å ena sidan för att hantera virusets orsaker, spridning och långtgående konsekvenser. Å andra sidan genom att garantera samhällets motståndskraft, vår kollektiva resistens, mot ledare och rörelser som hotar själva demokratin.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
