I veckan kungjorde den allt mer majestätiske kommissionsordföranden José Manuel Barroso att Europas banker behöver mer kapital, som buffert inför ett befarat nytt utbrott av finanskrisen.
Det är väl inte fel om bankernas kärnkapital blir större, men frågan är om det kan förhindra en ny stor kris. Och har alla regeringar i Europa verkligen råd att ösa ut mer pengar till bankerna? Och vad säger de skattebetalare, som ser grekerna som oförbätterliga, över mer pengar till de oförbätterliga bankerna? Som det mesta som EU företar sig tycks det vara för sent.
För bara några veckor sedan, efter att den nya IMF-chefen Christine Lagarde sagt att Europas banker var för svaga, förnekade EU och eurozonens politiker med blossande kinder att så var fallet. Nu, sedan den belgisk-franska banken Dexia klappat ihop, och EU:s stresstest av bankerna i somras därmed visat sig vara ett skämt, har man i Bryssel insett att man måste byta fot.
Samtidigt är återkapitalisering är ingen given hit. Lehman Brothers som med sin konkurs 2008 utlöste finanskrisen, hade ett högre eget kapital än vad som nu sägs krävas för Europas banker. Det visar att finanskriser utlöses av kedjor av nervösa förväntningar, som kan slå lite hur som helst.
Men det handlar i grunden inte om teknik, utan om makt. Bankerna vill ha carte blanche av samhället för att spela roulette med andras pengar, men när det krisar så ska skattebetalarna stå för fiolerna. Därför svarar bankoligarkerna på varje ansats att skriva om reglerna med en hård kamp om varje bisats.
Så var fallet i USA där 54 lobbyingfirmor anlitades för att vattna ur Todd-Frank Act. Det blev ändå ganska hyfsat, jämfört med den europeiska lagstiftningen, där lobbyisternas förslag till att vattna ur reglerna ordagrant återkom i borgerliga Europa-parlamentarikers motioner.
Mer radikala förslag att tukta finansmarknaderna, som att klyva de största bankerna i vanliga banker – som helt skiljs av från spekulationsdelen – föll häromåret i USA:s senat. I Storbritannien lade nyligen en expertkommission fram en liknande idé. Det är en god tanke att separera banktjänster som du och jag behöver, från den mer umbärliga spelverksamheten. Men att genomföra sådana klyvningar just nu i upptakten till en ny kris, är säkert för sent.
Vad vi ser är alltså tre år av missade möjligheter. Vi har fått bättre tillsyn, men inga garantier för att inte maskineriet än en gång ska skära ihop. När Anders Borg säger att detta är ”förfärligt” och ”bedrövligt” är det inga överord. Det regelverk som finns i dag är strängt taget att betrakta som att vi bara flyttat om däcksstolarna på Titanic.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
