Är kvinnors grundläggande rättigheter viktiga? För svenska parlamentariker borde svaret vara självklart.
Så Roe vs Wade kommer inte falla därborta i väster? Inte den närmaste tiden i alla fall. Men vet ni? Förra måndagen var faktiskt en stor dag på den här sidan Atlanten. Då slog nämligen Europadomstolen för mänskliga rättigheter fast att Polen inte hade rätt att hindra en 14-årig flicka från att använda sin lagliga rätt till abort efter en våldtäkt. I ett Europa där kvinnor i vissa länder inte ens har tillgång till det de formellt har, är det en viktig seger.
Hade flickan hört hemma på Malta hade domstolen däremot fått stå svarslös, för där råder inga undantag – bara en av världens hårdaste abortlagar. Och nu vill detta medeltida örike skicka en av sina främsta till EU-kommissionen.
Kandidaten Tonio Borg är en gruvlig homofob som har kämpat för att förbjuda skilsmässor och för att få Maltas abortförbud inskrivet i grundlagen; som tack vill nu kommissionens ordförande José Manuel Barroso ge honom ansvaret för unionens hälsofrågor. ”Men hälso- och sjukvårdsområdet är väl en nationell angelägenhet?” frågar du. Javisst, men vad sägs exempelvis om det så kallade patientrörlighetsdirektivet, som reglerar rätten till ersättning för planerad hälso- och sjukvård i andra EU-länder? Förlåt en härjande icke-jurist, men vad hindrar egentligen Tonio Borg från att försöka föreslå lagstiftning som gör abort till ett explicit undantag från denna fria rörlighet? EU är också en viktig biståndsaktör, och ländernas gemensamma medel förmedlas just genom kommissionen. Hur tror ni att Borg skulle komma att prioritera biståndssatsningar på preventivmedel och sexuell hälsa?
Det främsta skälet till att fälla Borg – och hela kommissionen om det krävs – är dock symboliskt. Är kvinnors grundläggande rättigheter viktiga? För svenska EU-parlamentariker borde svaret vara självklart.
Gunnar Hökmark (M), vice ordförande i den konservativa gruppen EPP, tänker dock ”avvakta” i frågan: ”För mig är det ett uttryck för att Europas länder är olika”, säger han till Sydsvenskan.
Det är kanske inte så förvånande, med tanke på att Hökmark inför valet till EU-parlamentet ställde sig bakom samvetsklausuler kring abort och preventivmedel.
Abort ingår som bekant inte i EU:s gemensamma mandat, och det bör vi vara glada över. Men alternativet kan inte vara passivitet inför att människor i Europa tvingas till förnedrande, dyra och ibland farliga ingrepp för att avsluta oönskade graviditeter – en verklighet som journalisten Anna Dahlqvist beskriver i sin lysande reportagebok ”I det tysta – resor på Europas abortmarknad” (Atlas, 2012). När motståndarna mobiliserar och bildar allianser måste de som står upp för kvinnors rättigheter göra samma sak.
Moderater och kristdemokrater brukar nuförtiden inte ha några problem med frågan om kvinnors kroppsliga integritet – så länge vi befinner oss på svensk mark. Men alldeles nyligen tog Europarådet upp en abortfientlig motion som rentav skrivits under av riksdagsledamöterna Mikael Oscarsson (KD) och Marietta de Pourbaix-Lundin (M).
Motionen röstades ner, men det hela får en att undra: Vad händer egentligen med våra marinblå vänner när de sätter sig på flyget ner till kontinenten? Det bör inte minst deras moderpartier svara på. Helst innan den nye kommissionären för hälsofrågor tar plats i Bryssel.
Kristina Lindquist är kulturskribent och en av tidningen Ottars chefredaktörer
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
