Hur kan vi förvänta oss en objektiv bevakning av klimatkrisen när medierna är beroende av en industri som gör enorma vinster på att skövla planeten?, skriver Kristoffer Olofsson, masterstudent, Lunds universitet.
Som vi alla borde vara uppmärksamma på så är kommersiella medier till stor del beroende av annonsintäkter. Det är särskilt problematiskt när annonserna är likriktade – när pengarna forsar in från en och samma källa – och när mindre annonsörer får nöja sig med några centimeter i marginalen.
I dessa fall gör sig medierna ekonomiskt beroende av enskilda branscher och kapitalstarka annonsörer. De kan fylla redaktionerna till bredden med skribenter som har uppkavlade ärmar och armarna i kors. Det gör knappast någon skillnad. För även journalister med attityd förstår mycket väl att man inte biter i handen som matar en.
För svenska massmedier är en sådan hand den fossila personbilsindustrin.
Alternativa medier som exempelvis ETC har att konkurrera med mediebolag som Dagens Nyheter, som till skillnad från dem, tar emot miljoner i annonsintäkter från denna industri varje vecka.
Värst är kanske tidningsdelen DN Motor, som knappast är mycket mer än en reklambilaga för den fossila bilindustrin, illa förtäckt till oberoende teknikbevakning. Här är minsta möjliga utrymme reserverat för i huvudsak okritiska och hyllande recensioner till olika bilmodeller.
I övrigt är denna blaska fylld med ett tiotal renodlade annonssidor. Här ger en annonshelsida intäkter på mellan 100 000 till 150 000 kronor. Vanligtvis innehåller tidningsdelen drygt elva hela annonsidor (DN Motor, 26/9).
Grovt räknat ger detta sammanlagda annonsintäkter på mellan en till två miljoner kronor, för ett enda tidningsnummer. Detta måste vara ett av de i särklass största reklambidragen till Dagens Nyheter.
I stället för att låta sig styras av fossilindustrin borde DN och andra svenska medier inspireras av den brittiska The Guardian, som i våras väckte uppmärksamhet då mediekoncernen beslutade att avyttra alla sina tillgångar kopplade till fossilindustrin i sin investeringsfond – tillgångar på över 800 miljoner brittiska pund.
Beslutet var ett led i den framgångsrika divesteringskampanj som drivs av globala klimatrörelser, där ett hundratal institutioner runt om i världen har tagit på sig att avyttra sina investeringar från fossilindustrin, däribland svenska institutioner som Örebros kommun, Chalmers Universitet och Svenska Kyrkan.
Att medier investerar i och låter sig vara beroende av intäkter från en ohållbar industri är visserligen ett stort problem i sig, men minst lika oroande är hur det påverkar mediebevakningen. Hur kan vi förvänta oss en objektiv och neutral mediebevakning av klimatkrisen om våra massmedier står i beroendeställning till en industri som gör enorma vinster på att skövla planetens naturresurser?
Och hur kan vi förvänta oss en meningsfull granskning av de problem som en växande fossil personbilsindustri medför, i en tidning som varje vecka matas med stora intäkter från samma industri?
För att medier ska kunna erbjuda en trovärdig opinion och bevakning av miljö- och klimatutvecklingen krävs att de stänger dörren för fossilindustrins kapitalstarka aktörer. Tills dess är ordet oberoende, som dessa medier så högfärdigt använder för att beskriva sig själva, inte mer än en ohederlig titel utan innehåll.
Kristoffer Olofsson, masterstudent i geovetenskap, magister i urbana studier, Lunds universitet
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
