Det är ingen slump att 2008 års Nobelpristagare i ekonomi heter Paul Krugman, krönikör på Arena och ekonomiprofessor vid Princetonuniversitetet. Tre decennier av konservativ dominans inom den ekonomiska teorin och politiken, som bland annat Milton Friedman har kommit att bli en sinnebild för, kulminerar i en finanskris som sprider sig över hela världen. Där kommer Krugman och hans progressiva ekonomiska tankar in och fyller tomrummet som konservatismen lämnar efter sig.
Krisen är inte något nytt – vi har sett alla dess komponenter tidigare: bostadsbubblor, börskrascher, valutakriser och massarbetslöshet. Men om det är något vi borde ha lärt oss så är det att vi inte har lärt oss någonting. Tänk 1930-talets kris. Och tänk att det i skolböckerna kommer att stå om 2000-talets kris i samma faktaruta. Båda resultat av hårdnackad tro på att marknaden löser allt själv.
På trettiotalet kom den amerikanske presidenten Franklin D. Roosevelts New Deal, som innebar ett statligt stöd till industrin och igångsättande av offentliga arbeten. Och i dag talar Paul Krugman i ABF-huset i Stockholm om en möjlig New Deal för vår tid.
Om avregleringar var alla ekonomiska reformers moder på 1980- och -90-talen, så handlar det i dag om att staten behöver gå in som en aktiv aktör som kan garantera stabilitet och långsiktighet. Som Dagens Arena tidigare har skrivit har Paul Krugman i en av sina New York Times-kolumner hyllat den brittiske premiärministern Gordon Browns räddningsplan.
Sent omsider verkar Nobelpristagarens teorier ha nått fram till den svenska regeringen. I går presenterade finansminister Anders Borg (m) och näringsminister Maud Olofsson (c) ett stödpaket till bildindustrin på 28 miljarder kronor. Paketet innehåller främst kreditgarantier, men även lån och ett forskningsinstitut som ska fokusera på en grön omställning. Den socialdemokratiska oppositionen har länge krävt stöd som dessa till fordonsindustrin. Men regeringen har hela tiden legat steget efter.
Eftersom åtgärder som dessa får effekt först om ett halvår eller ett år är det avgörande att regeringen tidigt inser krisens allvar och är ute i god tid. Situationen förvärras om Anders Borg och Fredrik Reinfeldt fortsätter att leva i förnekelse och därmed fortsätter att ligga efter. Annars kan 2009 bli ännu mer "skitår", för att citera arbetsmarkandsminister Sven-Otto Littorin (m), än det redan kommer att bli.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
