Om turismen och naturresurserna ska vara den enda anledningen för Norrlands existens är vi illa ute, skriver Sara Parkman, folkmusiker, Jonas Gren, poet, Henrik Allesson, journalist.
Att argumentera för att Sverige ska satsa på tågtrafiken, snarare än dra ner på den, känns lite som att förklara varför det är bra att ett barn går i skolan eller att jorden är rund.
Men i och med att SJ i dagarna förkunnat att de tänker lägga ner de reguljära nattågen mot Jämtland – och enbart låta dem gå under de 90 dagar då turismen har högsäsong – känner vi oss tvungna att bjuda på en lista med tre skäl varför nattågen är alldeles nödvändiga och jättebra.
Klimatet. Sveriges regering reser till FN:s klimatmöte med hög svansföring. SJ serverar ekologiskt kaffe och basunerar ut: ”SJ:s främsta bidrag till en hållbar utveckling är att så många som möjligt väljer att resa med oss.”
Hur kan så många som möjligt välja att resa med tåg som inte längre finns?
Och vad händer när folk inte längre kan ta det bekväma nattåget till Jämtland? Jo, många väljer flyg. Eller bil. I dag sker 68 procent av de långväga resorna i Sverige med bil, elva procent med flyg, elva procent med tåg och sju procent med buss.
I princip alla insatta personer – forskare, folk på Naturvårdsverket och Trafikverket – säger samma sak: Betydligt större del av resenärerna måste välja tåg eller buss. Beroende på typ av tåg och elkälla släpper tåget ut åtminstone 50 gånger mindre växthusgaser per person än flyget. Men med energisnålare tåg handlar det om tusentals gånger mindre klimatutsläpp.
Existensen. Infrastruktur är som ett blodomlopp. Problemet med marknadens makt över samhällsplaneringen är att den långsamt klipper av strängarna som får oss att sitta samman. Som det står i bibeln, en text som kan vara slagkraftig när en behöver morska upp sig inför kapitalkrafternas beslut:
”Lider en kroppsdel, så lider också alla de andra. Blir en del hedrad, så gläder sig också alla de andra.”
SJ är ett vinstdrivande företag, helägt av staten, och det innebär en del krav. Framförallt att den vara man säljer och marknadsför ska gå med vinst. Men möjlighet till rörlighet och transport är likt skola, vård och omsorg en förutsättning för att ha ett levande och vitalt land. Om staten ska äga ett företag, förse det med direktiv som när en mer omfattande idé om samhällets och jordklotets framtid.
SJ:s uppdrag borde naturligtvis vara att köra tåg där – och när – de behövs.
Norrland vs resten av Sverige. När SJ väljer att låta nattågen gå till och från Jämtland enbart de 90 dagar om året då turismen har högsäsong, blir det en tydlig symbol för vad norra Sverige är i dag. Det är en landsände (dock 59,6 procent av Sveriges yta) som lever på sina naturresurser som antingen säljs till autencitetslängtande turister eller skickas i form av pappersmassa, el och malm med mer, till södra Sverige och resten av världen.
Beslutet att skära ner nattrafiken blir indirekt en symbol för den koloniala relation som råder mellan nord och syd. Om turismen och naturresurserna ska vara den enda anledningen för Norrlands existens är vi illa ute.
Det är inte bara en plats som är till salu sportlovsvecka nio. Platsen lever, existerar, verkar året om, och då måste också infrastrukturen finnas därefter.
Vem ska jobba på bensinmacken när turisterna kommer? Vem ska se till att det finns pittoreskt och genuint surdegsbröd att köpa?
Trenden går att avläsa på flera håll. Nyligen meddelade Landstinget Västernorrland att BB i Sollefteå och Örnsköldsvik läggs ner och kvinnor som ska föda ska skickas till Sundsvalls sjukhus. Kvinnor kan alltså tvingas färdas upp till 20 mil för att föda.
Vad dessa beslut får för konsekvenser är något våra styrande politiker bör tänka över, då folk tenderar att vända sig till populistiska partier för att få enkla svar.
SJ behöver köra fler tåg, inte färre. Och detta ska inte avgöras av marknadens logik. När infrastrukturminister Anna Johansson kommenterar Jämtlandstågens nedläggning i DN med ett fantasilöst byråkratsvar om EU-regler och hennes egen oförmåga att påverka beslutet, infinner sig frågan: Vem, om inte den ansvariga ministern, ska se till helheten?
Staten har möjlighet att fungera som en hjärtmuskel som låter blodet pulsera ut i hela landskroppen. Med bibeln igen: Ögat kan inte säga till handen: ”Jag behöver dig inte”, och inte heller huvudet till fötterna: ”Jag behöver er inte.”
Tvärtom, också de delar av kroppen som verkar svagast är nödvändiga.
Sara Parkman, folkmusiker
Jonas Gren, poet
Henrik Allesson, journalist
Alla verksamma vid Ställbergs gruva, Ljusnarsbergs kommun
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
