Försöket att avsätta Labour-ledaren Jeremy Corbyn är sådant som får människor att tappa förtroendet för politik, skriver Kristin Linderoth, socialdemokratisk debattör och skribent.
Förra årets val av Jeremy Corbyn till partiledarposten i brittiska Labour var historiskt. Som enda kandidat med ett nej till Toryregeringens brutala nedskärningspaket i bagaget bars han fram av medlemmar, sympatisörer och de stora fackförbunden. Han blev en symbol för viljan att bryta med New Labour-eran, genom socialdemokratisk omfördelningspolitik och modernt folkrörelsearbete.
Sedan Corbyn tillträdde i september har 100 000 nya medlemmar anslutit sig till Labour. Partiet har vunnit samtliga lokala fyllnadsval och man har lyckats stoppa eller förhala flera av regeringens planerade ojämlikhetsreformer.
Nu försöker 172 av Labours parlamentsledamöter pressa Corbyn till att avgå. Samtidigt har 10 000 supportrar samlats utanför parlamentet, och i skrivande stund har 228 000 personer undertecknat ett stödupprop. Labour i Wallasey, den utpekade utmanaren Angela Eagles valkrets, har uppmanat henne att uttala förtroende för Corbyn.
I svensk media, där Corbyn hela tiden utmålats som en föråldrad vänsterstofil framstår det dock som helt okontroversiellt att försöka kuppa bort en demokratiskt vald ordförande. Och tystnaden från de svenska socialdemokrater, som annars gärna påtalar betydelsen av lojalitet mot partiledningen, är anmärkningsvärd.
Om en ordförande inte har stöd från den egna parlamentsgruppen försvagas naturligtvis partiet. Men många av de som nu uttalat misstroende har aldrig gett Corbyn en chans. Anklagelserna från Blairanhängare har haglat sedan han annonserade sin kandidatur, och planerna på att avsätta honom föddes i samma stund som Laboureliten förstod att han skulle vinna. Man vägrar helt enkelt acceptera en ledare som vill reformera samhället i grunden. Strategin med EU-omröstningen som startpunkt för intensifierad krigföring var väl förberedd och avslöjades till och med i The Telegraph 13 juni.
Den osäkerhet Brexitsegern lämnat efter sig utgör bra jordmån att så split i. Att högt uppsatta företrädare orsakar kaos i partiet handlar knappast heller om att skapa bättre förutsättningar för nationell valseger. Ett möjligt parlamentsval redan till hösten är däremot det ultimata utpressningsverktyget mot dem som inte har något emot Corbyn, men som vill få ett slut på bråk och skandalrubriker så snabbt som möjligt.
När människor försöker ta makten över sina liv genom engagemang i socialdemokratin, snarare än i nya vänsterpartier eller andra sociala rörelser, är reaktionen från Laboureliten skoningslös. Att medlemmar omyndigförklaras och körs över av sina egna representanter borde uppröra alla i arbetarrörelsen. Den ökade risken för att den brittiska arbetarklassen får utstå fortsatt högerstyre, när vänsteroppositionen framstår som en sandlåda, gör det än värre. Men allvarligt är också att eventuella försök till gräsrotsinflytande i andra socialdemokratiska partier i Europa nu riskerar att förses med varningstexten »Don’t try this at home«.
Kuppförsöket är cyniskt, smutsigt och elitistiskt. Och det är precis vad som får människor att tappa förtroende för politik, något som i slutändan alltid drabbar arbetarrörelsen och de som behöver den mest.
Kristin Linderoth, socialdemokratisk debattör och skribent
Texten uppdaterades kl 14:45 den 29 juni.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
