Ilmar Reepalus slutbetänkande om vinster i välfärden, som kom på tisdagen, diskuterar svårigheterna att med olika kvalitetskrav försvara fortsatt stora vinstuttag. Här går en viktig, på många sätt avgörande skiljelinje i debatten.
Ett vagt tal om kvalitet är ju välfärdsprofitörernas och de borgerliga partiernas desperata räddningsplanka i frågan.
Detta sedan marknadsutsättning av skola, sjukvård och annan välfärd inte gett vare sig ökad effektivitet eller de ekonomiska besparingar som utlovats för 20–30 år sedan.
Och sedan opinionsmätningar visat att en majoritet i alla partier vill se begränsningar av vinstuttagen.
Att istället försöka vrida frågan till att vinster skulle ge kvalitet är inte okomplicerat.
Alla kan ju se att privatskolornas vinstkrav leder till att man vill minska kostnaderna vilket betyder lägre lärartäthet. Och att vinstkraven på vårdcentralerna gör att multisjuka i förorterna inte är lika viktiga som välbeställda innerstadsbors snuva.
Hur kvalitetskrav som bromsar vinsthungern ska kunna utformas är således ingen sinkadus.
Och hur ska man kraftfullt kunna kontrolleras att sådana krav följs?
Redan idag tvingas lärare och läkare minska sina kärnuppgifter och lägga timmar varje vecka på den pappersexercis, som följer med de styrmetoder som marknadstänkandet lånat från den privata sektorn.
Vill vi ha kvalitet på skolor och sjukhus är tvärtom en framgångsväg, som Ilmar Reepalu påpekar, tillit till professionen. Mindre vinstuttag ger också marginaler att höja kvaliteten.
700 miljarder slukas varje år av upphandlingar från privata företag
700 miljarder slukas varje år av upphandlingar från privata företag. Samtidigt kan man då och då läsa notiser om hur våra skattepengar går till att fakturera för kostnader man inte haft.
Häromåret var det en tandhygienist som velat ta betalt för fem sedan länge döda patienter. Vinsten på hennes bolag var 1,2 miljoner före skatt.
Den nya utredningen rymmer en rad förslag för att försöka förhindra slöseriet med skattemedel, genom hårdare upphandlingsrutiner, ökad insyn av det offentliga i entreprenörernas kalkyler och uttalade samhälleliga mål, till exempel att individer ska likabehandlas.
Reepalus slutbetänkande håller fast vid att någon form av vinstbegränsning behövs och att kvalitetskrav inte i sig kan balansera avigsidorna med profitintresset.
Är då en kompromiss möjlig som kan förhindra att detta blir en valfråga?
På pappret vore det inte otänkbart, med tanke på de borgerligas svåra sits med många egna väljare som vill begränsa vinster i välfärden och den hopplösa idén att bromsa profiterna med kvalitetskrav.
Civilministern Ardalan Shekarabi som på tisdagen tog emot Reepalus utredning har mött en hel del seriösa privata välfärdsföretagare som gärna ser en kompromiss.
Problemet både för dessa och för Alliansen är de skränande lobbyingorganisationerna, som lever ett eget liv på att vilja tysta och förtiga de som är fakta och forskning om vinster i välfärden.
Då så, då får det bli en valfråga.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
