Kvinnohatarna

Det har påpekats förut, men tål att sägas hur många gånger som helst: Den kampanj mot framför allt en av de kvinnor som är målsägande i våldtäktsåtalet mot Wikileaks-aposteln Julian Assange uppbär stora likheter med vad som hände i Bjästa.

Skillnaden är att kampanjen mot, vi kan kalla henne ”Lisa”, är global. I det globala Bjästa bildas Facebookgrupper där ”Lisas” adress och personnummer (alla tio siffror) publiceras med uppmaningar om att medlemmarna ska skicka paket med kondomer hem till henne. På Twitter trängs meddelanden som ”Jag hoppas du dör, hora” med ”DU ÄR EN JÄVLA HORA”, ”Du är en skam för alla kvinnor och spottar riktiga våldtäktsoffer i ansiktet” och ”Historien kommer hata dig för evigt”. Och så vidare, på snart sagt alla större språk.

Men ”Lisa” och hennes medanmälerska är inte bara horor, de är dessutom CIA-horor som lurat Julian Assange att ha sex med dem så att de därefter kan anmäla honom. Att navet i CIA-anklagelserna är en artikel av den kände antisemiten och lögnaren Israel Shamir tycks inte bekymra någon.

Det är inte bara mer eller mindre okända kvinnohatare som går till attack. Amerikanska vänsterikonen Naomi Klein och kändisfeministen Naomi Wolf avfärdar båda våldtäktsanklagelserna mot Assange som ett sätt för myndigheterna att komma åt och stoppa flödet av information från Wikileaks, detsamma gör brittiska vänstercelebriteten John Pilger som dessutom tycker att Sverige ska skämmas.

I Sverige har vänsterbloggare och vänsterprofiler uttryckt offentligt stöd till de konspirationsteorier som just nu matar internets alla kvinnohatande troll med bränsle. Till och med sportkrönikören Lasse Anrell (!) drar sitt strå till stacken.

Världen tycks, liksom Anrell, ha blivit galen – för att inte tala om totalt oförmögen att hantera flera händelser som just olika händelser. Som att det är fullt möjligt att stödja Wikileaks viktiga arbete och på samma gång anse att den som åtalas för våldtäkt bör höras i en rättegång. Att en våldtäkt inte bara är en våldtäkt om en okänd gärningsman hoppar på en kvinna i en mörk park, och att så kallade ”fina killar” också kan begå övergrepp.

I Bjästa skämdes invånarna över sitt beteende efter att Uppdrag Granskning visat resten av Sverige hur de faktiskt betett sig. Om någon mot förmodan skulle lyckas dra ner brallorna även på kvinnohatarna i Julian Assanges ringhörna finns dessutom ytterligare en – för Europa alltför välbekant – fråga att besvara: Varför längtar så många människor efter en upphöjd, oberörbar och manlig ledare?

Julian Assange må vara Wikileaks posterboy, men utan det nätverk som utför Wikileaks arbete skulle ingen ens veta vem han är. Skulle inte internet skapa nätverkande demokrater och befria oss från hierarkier och ledardyrkan?